Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 In- och utrikes
ATT FASCISMEN ÄR VERKSAM råder det inga tvivel om.
Man må predika hur mycket som helst, att den icke är någon
exportvara — och det kan man ju hålla med om att den i varje fall av
folken icke böra vara någon efterfrågad vara — så finns det alltid
element som se det med sin fördel förenligt, om en regim i fascismens
anda kunde införas. Den sista utvecklingen i Rumänien tyder på att de
rumänska fascisterna kunna komma att spela en mera inflytelserik
roll än tidigare, fast upplinjeringen inför de stundande valen är
ganska förbryllande.
Den rumänska vallagen bestämmer, att majoriteten av mandaten
skola gå till det parti eller den valallians, som erhåller över 40 % av
rösterna. Det gäller alltså att nå dessa 40 %. Den sittande s. k. liberala
regeringen ansåg sig icke ha utsikt att samla så många röstetr, fast man
brukar vara uppfinningsrik, då det gäller att direkt eller indirekt
påverka valutgången. För att säkra sig ingick man allians med en
halvfascistisk grupp, d. v. s. kungen krävde denna allians för att partiet
skulle få sitta kvar vid makten. För att komma ytterligare på den
säkra sidan slöt man valförbund även med ett par smågrupper, bl. a.
den tyska nationalistiska gruppen som är ganska klart nazistisk,
någonting i stil med sudettyskarna i Tjeckoslovakien. Denna
utveckling ledde till det troligen icke väntade resultatet, att det stora
bondepartiet återtog sin gamla ledare Maniu, som tillhört kungens
envetnaste opponenter. Detta bondeparti slöt dessutom för sin del allians
med det s. k. järngardet, en fascistisk grupp. På båda sidor finner
man således fascisterna med.
Det är under sådana förhållanden en smula svårt att säga vad som
är vad, men den allmänna meningen tycks vara, att järngardet kan
förutses få spela en långt mindre roll vid en seger för bondepartiet
än vad de andra hel- eller halvfascistiska grupperna kunna komma
att göra, om liberalerna skulle få sina nödiga 40 % av rösterna. I så
fall kan striden sägas stå mellan demokratin och det tysk-italienska
inflytandet, och betydelselöst är det icke vilken av riktningarna, som
segrar, låt vara att den rumänska demokratin varken kunnat eller kan
jämföras med de västerländska demokratiska systemen. En liberal
seger kan väl också äventyra Lilla ententen, som förresten ibland
förefaller vara ganska löst hopkittad.
Det kan vara förklarligt, om t. ex. England inte hyser någon större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
