Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 In- och utrikes
ter, särskilt som liberalerna äro det parti, som har minst gemensamt
med flamländarna. Det har dock ansetts nödvändigt att söka
bibehålla den gamla koalitionen, vilket också till slut lyckats, sedan den
ene efter den andre spruckit på uppgiften att ena de stridiga viljorna.
Någon ändring i den hittills förda politiken torde den nya regeringen
icke betyda.
MacDONALD HAR GÅTT BORT. Redan för åtskilliga år
sedan var visserligen hans roll utspelad. Redan innan han lämnade
premiärministerposten hade hans stjärna betänkligt dalat men i och
med att han lämnade också den formella ledningen i Baldwins
händer, försvann han så att säga definitivt.
Omdömena om hans verk komma väl alltid att skifta. Det kan icke
begäras, att man på arbetarsidan skall glömma, att han i en kritisk
situation förråde det parti han varit med om att skapa och övergick till
fienden, som han under ett liv bekämpat. På den andra sidan kommer
man förmodligen att framgent framhålla, att han visade sig kunna
blicka ut över partigränserna och sätta landets intressen främst. Den
stora frågan är bara den, om det var detta han gjorde, eller om han
inte i stället förblandade landets intressen med de rikas. Det fanns
nog också andra vägar, den gången han valde att gå med sina
motståndare.
Vad han gjorde de sista åren kan ju dock icke få skymma bort vad
han uträttat under ett tidigare skede. Det hade stått strid kring hans
namn tidigare och hans energiska opposition mot kriget hade i
förstone icke bragt honom några fördelar, tvärtom. Men han väjde icke
då heller och belöningen kom den gång engelsmännen fingo upp
ögonen för att han kanske ändå kämpat för ett ideal, som var värt att
kämpa för.
Ibland tyckte man sig ha svårt att förstå honom. lika envis som
han visade sig kunna vara, lika hållningslös föreföll han andra
gånger, lika fast han kunde stå för en sak, lika böjligt kunde han vika
undan. Han lär ha varit oåtkomlig men å andra sidan hade man
intrycket, att han lätt nog kunde påverkas, fast många ha sagt att den
påverkan han föll för var äran och härligheten, maktställningen. Han
har förvisso haft inflytande på den engelska politikens utformning
under lång tid, men om han en gång kommer att räknas till de stora
statsmännen synes ytterst ovisst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
