Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - Philipp, Rudolph: Socialism och vetenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 Rtidolph Philipp
i bestämda lägen. Däri skilja sig metoder och maximer att metoderna
gälla för ett bestämt forskningsområde så länge, som vetenskapens
och teknikens utveckling icke medför ändamålsenligare metoder,
medan maximerna ha kortare liv. Erfarenheterna från Tyskland
och Sovjet visa att i båda länderna marxisterna i praktiken icke
använda klassikernas lärdomar ens där, där de motivera sitt
handlande med något marxcitat, där de mot den marxska metoden citera
en meningslös maxim för att motivera sitt ändamålslösa handlande.
Maximerna formulerades av Marx för att på hans tid genomföra
vissa bestämda krav från arbetarrörelsens sida. För att de efter
många årtionden skola ha mening i politiken måste liknande
ekonomiska och politiska förhållanden vara för handen, som på den tid,
då de präglades. Eftersom det nästan aldrig händer, betyder att
vara marxist att med hjälp av klassikernas kunnande och
tankemetoder alltid finna sådana paroller, som just under de rådande
förhållandena motsvara de marxistiska kraven. Marx förklarade en
gång att han ej vore marxist, ingen dogmatiker såsom somliga tyska
marxister redan då voro. Detta felaktiga uppfattande av det
väsentliga hos marxismen, detta bekväma likasättande av metod och maxim,
denna tankelättja, som mestadels härstammar ur rädsla för eget
ansvar, åstadkom en gång hos Marx en sådan vrede att han i ett
brev till Engels skrev att han tvivlade på riktigheten hos ett sitt
eget påstående, då det tyska partiet upptagit detta påstående i sitt
program.
Efter hundratals försök till vederläggning står i dag fast även inom
sociologiska kretsar med borgerlig världsåskådning, att Marx
tillkommer den vetenskapliga äran att ha infört naturvetenskapligt
tänkande i samhällsvetenskapen. Det lyckades först honom att göra
kvalitativa förutsägelser för den kapitalistiska samhällsformen. Men
det är varje naturvetenskaps uppgift och mål att fortskrida från
kvalitativ till kvantitativ förutsägelse. Här kan och måste man sätta
in vetenskaplig kritik. Alltid då Marx och Engels och marxisterna
ända fram till Lenin och Trotski gjorde kvantitativa förutsägelser,
vederlades de av verkligheten såsom dåliga räknare.
Marxisterna levde i ett andligt fängelse, som de själva byggt upp.
De använde nästan aldrig de oerhörda framstegen inom
naturvetenskap och teknik vid sina undersökningar, vid sitt sökande efter nya
metoder för forskningen och nya maximer för handlandet, som
svarade mot de ändrade förhållandena. Som fångar levde de med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
