Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - Malles, Paul: Bondedemokratin och fascisimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bondedemokratin och fascismen 565
Böndernas politiska makit är på ett oskiljbart sätt knoiten till
demokratiemas öde. Där demokratin bevarats, bevarades också böndernas
makt; där demokratin inskränkts, försvagades den och bönderna
trängdes tillbaka till politisk och ekonomisk maktlöshet, där
demokratin undanröjdes.
Sammanhanget mellan demokratinis odi bondemaktens öde är imte
endast något ytligt i den meningen att parlaimentarismens och
partiväsendets sammanbrott också haft till följd bondepartiernas
nederlag. Det finns ett djupare och mera principiellt sammanhang mellan
demokratinis och böndemas öde i detta hänseende, mellan
jordreformen och fascismens uppkomst. I allmänhet är teorin om fascismens
uppkomsit uteslutande industriellt betonad; bourgeoisin lämnar inte
arbetarklassen statsmakten frivilligt. När arbetarklassen är stark nog
att erövra statsmakten på demokratiskt sätt, griper bourgeoisin till
våld, åsidosätter demokratin och upprättar en fascistisk diktatur.
Det skulle vara oriktigt att bestrida denna uppfattnings riktighet till
en viss grad. Men denna teori förbiser, att fascismen är ganska svag
och framgångslös i de verkligt stora industristaterna med en stor
arbetarklass och stora arbetarpartier — med undantag för
Tyskland — men däremot segrade i en del av de europeiska agrarstatema
utan någon större arbetarklass eller arbetarorganisationer. Den
industriella teorin om fascismens uppkomst gäller alltså inte för
agrar-statema eller för de stater, där agrardconomin bredvid
industrialismen spelar en roll. Det är för fascismens makterövring i Italien
ingen oväsentlig detalj, att södra Italien uppvisar ett latifundieväsen,
alltsedan det spansk-bourbonska herraväldet. Här hade Don Sturzos
katoteka "folkparti", "popolari", en stark maktställning bland den
fattiga lantbefolkningen, här samlade partiet lantproletariatet och
småböndema i kooperativa organisationer. I norra Italien var det
socialisterna som organiserade lantprotletariatet och man kan erinra
sig det på sin tid kända namnet Molinella, där bönderna under
socia-lisiternas ledning upprättat en bondekooperaftion, vilken gällde som
mönster inom hela den kooperativa rörelsen. Just mot Molinella,
mot organisationsarbetet bland lantproletariatet och ibönderna, riktade
sig de fascistiska bandens terror, i latifundieägamas intresse och
finansierade av storbrukarna, medan de agrara mellanskikten försågo
Mussolini m^ed en stor del av människomaterialet.
I Tyskland kunde nazismen aldrig slå rot bland SydtysWands
bönder. Till det sista var Syd- ’Och Västtyskland med sin gamla arbetar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
