Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1937 - Litteratur - Trotski: Mitt liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 Litteratur
ett stort väldes skapande, en ny världsåskådnings omsättande i
verkligheten och ingen som i all sin hjälplöshet i alla fall utövar ett sådant
inflytande som han, där han sitter fördriven i landsflykt. Det är
förvisso ingen tillfällighet. En nolla får inte hans levnadsibana, en
ointelligent förmår inte fånga människorina på hans sätt.
Han är utom allt tvivel en utomordentlig stilist, en sak soim inte går
förlorad ens i översättniyag. Det är därför inte bara händelserna själva
utan också det sätt på vilket de framställas, som gör att mian läser hans
»försök till en självbiografi» med verklig spänning, vare sig det gäller
hans liv under tsarregimen, hans tid som härskare jämisides med Lenin
eller hans nya landsflyktstid under Stalin.
Vad man än vill säga om honom, modet har han aldrig tappat bort.
Bara en sådan här liten detalj, då han satt i fängelse efter 1905:
»I timvis kunde vi roa oss med att hoppa bock. De dödsdömda hoppade
lika ivrigt som de andra». Och humor har han, är ingen gravallvarlig
teoretiker: »Före mars 1918 hade jag aldrig varit i Kreml. Av hela
Moskva kände jag endast till en enda byggnad: Butyrkifängelset, där
j’ag tililbrinigade sex månader under den kalla vintern 1898—1899».
Det var ont om mat 1918: »Det enda, som fanns i överflöd, var röd
kaviar, som ej längre expoirterades. Jag är nog Inte den enda, för
vilken de första revolutionsårien fått sin speciella färgton genom denna
oundvikliga kaviar».
Han karakteriserar folk kort och snabbt utan några längre
utlägg-ni,ngar. Han mötte Kiihlmann i Brest-Litovsk: »Jag hade en känsla av
att ha råkat trampa i en smutshög». Mer behöver ju inte sägas, för
att läsaren skall ha Kiihlmann klar. Eller Si;iovjev: »Sinovjev, det är
paniken själv». Det förefaller onekligen ganska troligt.
Man behöver inte fundera över vem som har rätt eller orätt för att
finna boken intressant och läsvärd. Och den omständigheten, att icke
heller Trotsiki kan ge en tillfredsställande förklaring på de sista båda
årens blodiga händelser i Ryssland, kan inte ta bort betydelsen av hainis
redogörelse för händelseförloppet under den tid, då han själv var med.
Han har i alla fall varit med om att göra historia mer än de flesta
och kanske mer än dagens uppblåsta förgrundsfigurer. Hans linje må
sedan ha varit felaktig, hans omdöme understundom skevt, hans roll
har icke varit mindre för det Förlaget kallar boken ett dokument
och det är nog m riktig benämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
