Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 20 jan. 1938
- In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IN- OCH UTRIKES
20. 1. 1938.
Efter en serie sociala reformer under de sista åren, som
delvis belastat statsfinanserna ganska hårt, innehåller det för
1938 års riksdag framlagda budgetförslaget inga nya utgifter för
sådant ändamål eller i varje fall till endast förhållandevis obetydliga
belopp. Det behöver givetvis icke betyda, att reformperioden därmed
skulle vara slut, ty det finnes otvivelaktigt ännu åtskilligt att bättra
på, men de åtgärder, som närmast synes böra komma i fråga, såsom
lagstadgad semester o. d., äro sådana, som icke belasta statskassan
men väl det enskilda näringslivet. Om man därför talar om en paus
i reformarbetet, är det visserligen på ett sätt sant men på ett annat
behöver det inte vara det.
En sådan paus ur ekonomisk och statsfinansiell synpunkt har
emellertid mycket, som talar för sig. I alla lägen måste man givetvis
avpassa statsutgifterna efter inkomsterna. Nationalinkomsten sätter
bestämda gränser för utgifterna. Utan att direkt påstå, att den nu skulle
ha belastats till bristningsgränsen, såsom man på oppositionshåll
ibland vill söka göra troligt, kan man dock vara överens om att de
ovissa framtidsutsikterna böra mana till en viss försiktighet vid
beslutandet av nya utgifter. Finansministern har uttryckt det så, att
medborgarna böra få tid på sig att erfara hur det nya utgiftsläget
känns, innan man ytterligare kräver nya utgifter. Det har mycket,
som talar för sig i och för sig, men därtill kommer att den lämpliga
tidpunkten att öka utgifterna för reformändamål knappast är inför
en möjlig konjunkturomsvängning.
Att medborgarna böra få tid på sig att komma underfund med
bördorna och vad man får för dem har uttolkats så, att man vill se
hur långt skattebetalarna tåla kallt stål. Fullt så ligger det inte till.
Det är inte just det, att man vill se, om de tåla mer eller inte, utan
vad man säger är, att de skola få väga fördelarna mot nackdelarna,
reformerna mot kostnaderna. Någon en gång för alla fix gräns för
utgifter och skatter kan icke dragas. Vad som vid ena tillfället kan
kännas som en olidlig börda, det kan vid ett annat förefalla som en
ganska naturlig belastning. Och stiger nationalinkomsten är det
aritmetiskt mycket väl möjligt att avsätta en större relativ del för
gemensamma utgifter och ändå låta de enskilda medborgarna behålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:39:25 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1938/0005.html
