Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1938 - Fredriksson, Karl: Norden och folkförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Karl Fredriksson
Men behovet att vårda denna kraftreserv binder Englands
rörelsefrihet i aktuella konfliktlägen. Det "slag i bordet", som opinionen
i småstaterna så ivrigt åstundat, kan England icke kosta på sig vilket
ögonblick som helst utan risk att förlora en del av den styrka, som
skulle göra slaget farligt.
Englands motspelare i utrikespolitiken är icke okunniga om denna
situation. Det framgår tydligt nog av deras hånfullt utmanande
politik. Och det har till yttermera visso blivit påpekat av tyska
militärpolitiska skriftställare.
Englands strävan att upprätthålla ett kollektivt fredssystem inom
folkförbundet har otvivelaktigt varit ärligt menat även från den
konservativa opinionens och regeringsmajoritetens sida. Man kan, säger
Braat^y, ta helt efter bokstaven den definition av Storbritanniens
utrikespolitik, som marinministern Duflf-Cooper gav i ett tal så sent
som i juli 1937: "Upprätthållande av det brittiska rikets frihet och
odelbarhet, och trohet mot fredens sak, så som den sökes förverkligad
på folkfönbundets grundval (under the auspices of the League of
Nations)." Men händelseförloppet har glidit folkförbundet och den
främsta folkförbundsmakten ur händerna:
Här som överallt eljest måste man hålla klart för sig Storbritanniens
ställning inom imperiet. Därnäst måste man göra brittiska regeringen den
rättvisan, att en aktion i fjärran östern skulle ha krävt en medverkan från andra
västmakters sida, som det icke fanns någon garanti fÖr. Storbritannien hade
uppgivit sin gamla allians med Japan 1922. I gengäld mot en ny
kollektiv-traktat i alliansens ställe hade Storbritannien sedan gått med på inskränkningar
i utrustningen av de brittiska flottbaserna i fjärran östern. Och slutligen hade
den brittiska arbetarregeringen 1924 fördröjt utbyggnaden av den viktigaste
stödpunkten för den brittiska vapenmakten i Orienten, Singapore. Förenta
staternas skenbart energiska uppträdande gent emot Japan skall ha lidit av
bristande gensvar från Storbritanniens sida. Men om man bortser från
möjligen förekommande klumpighet i den brittiska diplomatin, kan det icke nekas,
att Förenta staternas upträdande var lika opålitligt i sakligt hänseende som
legenden om världsrikets egen sammanhållning.
Allt detta förhindrar emellertid icke det erkännandet, att Storbritannien
var med om att försvaga användningen av det enda verktyg folkförbundet har
utbildat till förhindrande av krig. (Paktens artikel 11.) Det missgreppet har
varit ödesdigert för hela den följande utvecklingen, icke minst då Japan den
7 juli 1937 följde exemplet från Mansjuriet den 19 september 1931, men denna
gång i Nordkina vid järnvägsknuten Lukouchiao. Det föreligger inte tecken
på att londonregeringens politik sedan dess inneburit något motstånd mot
försvagningen av folkförbundets brukbarhet. Tvärtom har Storbritannien varit
med om att förhindra ansatser till förnyad användning av artikel 11, då
Abessinien hänvände sig till Geneve den 3 januari 1935, gent emot det tyska
fördragsbrottet i samband det det spanska inbördeskriget och då Kina anropade
folkförbundet den 13 september 1937. Man skall härvidlag komma ihåg att
artikel 11 i sin tillämpning är inrättad för att förebygga händelsernas gång.
Det är däremot icke det andra verktyg som faktiskt kom till användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
