Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
20. 2. 1938.
De sista veckorna ha varit händelserika men icke på
händelser, som varit ägnade att uppmuntra till optimism vare
sig politiskt eller ekonomiskt. Tvärtom. Det som inträffat har så
gott som enbart varit ägnat att öka motsättningarna i världen och
försämra utsikterna för fredliga framsteg. Och skulden för det som
inträffat måste helt läggas på diktaturerna och de diktaturtendenser,
som göra sig gällande i somliga länder.
Det som väckt mest genljud är konflikten inom den engelska
regeringen, vilken resulterade i utrikesminister Edens avgång och
ersättandet med lord Halifax. Konflikten bottnade som känt är i
oenighet om Englands hållning gentemot diktaturerna och då i första hand
gentemot Italien. Premiärministern Chamberlain företräder en
politik enligt vilken om inte precis samförstånd så i alla fall en
avspänning bör sökas i relationerna till Italien och Tyskland, medan däremot
Eden och hans samtidigt avgående statssekreterare, av ätten Cecil
och brorson till lord Robert Cecil, menat att först borde åtminstone
något tecken på god vilja till samarbete visas från Italiens sida.
Chamberlains mera optimistiska hållning kan ju tas som ett tecken
på att motsättningar böra kunna bringas ur världen, men det får väl
för det första då till en början konstateras, om denna väg över huvud
är framkomlig och för det andra, om ett visst samförstånd mellan
England och Italien verkligen också kan tänkas leda till ökat lugn
på andra håll och till avspänning även där. Utsikterna förefalla icke
stora. Snarare kan man vänta, att diktaturerna i känslan av att
England icke på samma sätt längre behöver räknas med anse sig få ännu
friare händer att ställa till ofog. Ty uppenbart är, att om man kan
driva in en kil mellan England och de övriga makter, som förut stått
på samma sida, bör detta verka försvagande på motståndet mot
diktaturernas planer, vad de än sedan kunna innebära.
Alldeles bestrida att något kan vinnas efter Chamberlains linje
vore kanske dock för kategoriskt, även om utsikterna synas små.
Det kan ju tänkas, att Mussolini känner sin ställning så pass svag
och så pass hotad av de tyska framstötarna, att han kan finna vissa
eftergifter förmånliga, ifall det bjudes tillräcklig kompensation från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
