Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
///- och utrikes 67
har oppositionen med större energi satt sig till motvärn mot vad den
ansett vara ett synnerligen ödesdigert steg. Och det gäller icke bara
den reguljära oppositionen utan också stora delar av det konservativa
partiet självt, även om detta icke direkt framgår av voteringssiffrorna
i underhuset. Att från arbetarpartiets sida med styrka förts fram
kravet på nyval vittnar tämligen säkert om att man känner sig ha de
stora väljarmassorna bakom sig. Den våldsamma kampanj för freden
och för uppslutning bakom Nationemas förbunds principer, som man
igångsatt, torde också komma att väcka gensvar i mycket vida kretsar.
Redan förut föreföll det, som om den svängning, man länge väntat
på, äntligen började ge sig tillkänna. Fyllnadsvalen till underhuset
pläga vara en mycket god barometer för mätande av stämningen. De
ha det sista året icke visat en tendens, som tydde på fortsatt
fram-ryckning för arbetarpartiet, men helt nyligen förrättades ett, där
utgången blev en stor seger för partiet, en utgång som uppenbarligen
var allting annat än väntad på den konservativa sidan att döma av de
krystade kommentarer, som de konservativa tidningarna serverade
sina läsare vid resultatets meddelande. Det är visserligen endast ett
enstaka val men det kan ha varit symtomatiskt. Det som sedan
inträffat genom splittringen inom regeringen måste i så fall
ytterligare ha stärkt dessa oppositionella strömningar bland valmännen.
Återhållande kommer väl ock den eniga franska samlingen kring
den gamla politiken att bli. Den debatt om de utrikespolitiska
spörsmålen, som ett par dagar efter den engelska gick av stapeln i den
franska deputeradekammaren, visade en praktiskt taget enig
uppslutning kring regeringen och den kollektiva säkerheten. De som inte
denna gång gingo med kunna förvisso väntas göra det, om läget
skulle bli ännu mera spänt. Flandins angrepp gav ingen genklang.
Tvärtom deklarerades av Reynaud, som representerar högra centern,
anslutning till den politik, som kräver att Frankrike skall stå fast
vid sitt ord och icke ge diktaturländerna friare tyglar än de redan
ha i Centraleuropa. Man önskar inte bli mera kringränd än man
redan är. För Frankrike betyder en rebellseger i Spanien lika mycket
och kanske mer än för England, fast man ju tycker, att för ett land,
som för förbindelserna mellan imperiets olika delar är beroende av
fri genomfart genom Gibraltar sund och Medelhavet, utsikten också
skulle vara mycket litet lockande att se motståndarna få en allierad
just vid en av de trängsta punkterna. För Frankrikes del innebär
en seger för rebellerna en fiende i ryggen vid ett eventuellt angrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
