Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - Kilbom, Karl: Splittringens uppkomst och enighetens återställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8(3 Karl Kilbom
förbättringar över huvud taget, det undergrävde också medelklassens
och bondeklassens tro på arbetarrörelsens förmåga att över huvud
föra en positiv politik och minskade därigenom attraktionskraften på
dessa folkgrupper — de skötos över till nazisterna. Var och en som
åren före Hitlers erövrande av makten hade personliga förbindelser
i Tyskland hörde allt oftare detta resonemang: "Det återstår inget
annat än nazisterna. Vi ha tidigare gått med socialdemokraterna och
kommunisterna, som nu bara slåss inbördes, varför ingen bättring
kan åstadkommas genom dem." Visst var detta kortsynt, men sådana
stämningar växa ofrånkomligt ur splittringen. Den ena eller andra
riktningen kan "segra" på ett möte, men segrar inte den proletära
känslan för sammanhållningens nödvändighet, så tar tredje part,
d. v. s. bourgeoisin, hem spelet när den verkligt allvarliga
påfrestningen kommer. Utvecklingen är varken i Italien eller Tyskland
resultatet av enbart arbetarklassens splittring, den är betydligt mer
komplicerad än så, men med visshet kan sägas att den inte blivit
så ödesdiger för den händelse en enig arbetarklass med stöd av
vänsterorienterade borgerliga element bjudit de reaktionära krafterna
spetsen.
Samma lärdomar måste vi dra av händelserna i Spanien.
Arbetarnas — och även de vänsterorienterade borgerligas — krafter ha
splittrats och tidvis förintats genom inbördes stridigheter. Skulle inte
läget i dag ha varit ett annat för den händelse arbetarrörelsen redan
1931 hade börjat marschera på enhetlig linje? Genom sitt
uppträdande ha t. o. m. en del i den "vänstra" flygeln hjälpt fascisterna
(exempelvis syndikalisternas "neutralitet" under resningen i
Kata-lonien 1934 och deras jämte majoritetens av "marxistiska
enhets-partiet^’ hållning under Francoöverfallets första år). Inbördesstriden
i Katalonien, som exploderade i Barcelona i maj 1937, jämte
majoriteten av också den katalanska arbetarrörelsens kamp mot
arbetarrörelsen i det egentliga Spanien, visar oss splittringens konsekvenser
i sin mest avskräckande ohygglighet, regeringstruppernas erövring av
Teruel vid senaste årsskiftet visar återigen den styrka
sammanhållningen och dymedelst möjliggjord enhetlig ledning ger. Utvecklingen
i Spanien sedan mitten av 1936 och de verkligt mörka perspektiv en
eventuell fascistseger öppnar för i första hand arbetarklassen i de
länder som ännu ha demokratisk statsform — för att inte tala om
den alldeles påtagligt ökade risken för ett nytt världskrig en sådan
utveckling medför — måste helt enkelt beaktas av arbetarklassen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
