Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - Balticus: De tre baltiska diktaturerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tre baltiskä diktaturerna 87
manbrottet i Mellaneuropa försvagad, kuppens plötslighet kom som
en överraskning och den förlorade sina ledare. På dessa grunder
kom det ej till motstånd, ej ens till generalstrejk. Skyddsförbundet
var alldeles för fåtaligt och otillräckligt beväpnat för att kunna göra
motstånd mot härens, polisens och skyddsvärnets samlade styrka.
Det hade blivit en utsiktslös kamp. Och de fria
skyddsförbundsmed-lemmarna hade efter ledarnas häktning ingen möjlighet att finna
de dolda små vapenlagren, av vilka för övrigt en del under
kuppnatten blev upptäckta och beslagtagna. Också nyodlarna var
överraskade och förhöll sig passiva. Däremot var de borgerliga och
storbönderna begeistrade och hälsade med entusiasm den nyskapade
"nationella diktaturen". Så kunde Ulmanis morgonen den 16 maj
1934 fira en lätt och oblodig seger.
Socialdemokratin hade tyvärr felbedömt situationen och lät förleda
sig av Ulmanis och hans sammansvurna. På partikongressen i Riga
en vecka före kuppen höll partiledarna optimistiska tal och man
räknade icke med en nära förestående kupp. Denna felbedömning av
läget väckte efter omstörtningen känslor av misstämning bland
arbetarna. Å andra sidan var det inte så lätt att genomskåda
sammansvärjningen, ty denna var organiserad av en helt liten krets inom
regeringen och maskerad génom ett hycklande bibehållande av en
yttre laglighet.
Den lettiska socialdemokratin förde, i motsats till den estniska, en
radikal och koalitionsfientlig politik. Detta hade till följd en viss
isolering från de vänsterdemokratiska borgerliga partierna, som man
hade kunnat mobilisera i kampen mot den fascistiska faran. Men å
andra sidan var socialdemokraterna tvungna till en sådan politik
genom de rådande förhållandena. De relativt starka kommunisterna
(i sej men fanns 7 kommunister mot 20 socialdemokrater) var icke
med om en vänsterkoalition och bekämpade för det mesta blott
socialdemokratin. De iborgerliga demokraterna var splittrade i tio olika
smågrupper, förde ingen konsekvent demokratisk politik och önskade
delvis icke en vänsterregering utan en stor koalition av alla lettiska
partier. Ej heller kunde socialdemokratin enbart med deras hjälp
åstadkomma en parlamentarisk majoritet. En koalitionsvänlig politik
skulle ej heller ha lett till något resultat. Därtill kom de dystra
erfarenheterna av koalitionspolitiken i Tyskland och grannlandet
Estland, vilket gjorde att majoriteten av partimedlemmarna var avgjorda
motståndare till varje form av koalitionspolitik. Så ’befann sig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
