Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - Backlund, Sven: En vecka i Warszawa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Sven E, Backlund
Det är historiens nycker, som gå igen. Då judarna första gången
kom till Warszawa, var man endast på genomvandring för att slå sig
ned i Ryssland. Det var i södra Europa som förföljelserna började
på 1300-talet. De tyska furstarna voro icke angelägna att ge dem
fristad och i Ryssland förföljdes de likaså. Så stannade judarna i
Warszawa, där de blevo väl mottagna. De fingo samma rättigheter
som andra medborgare och det upprättades en synagoga och en judisk
kyrkogård. Men den första vänligheten förbyttes snart i fiendskap
och gång på gång kördes de ut. Borgerskapet var alltid fientligt mot
dessa konkurrenter, som trots alla restriktioner och extra pålagor
stundom lyckades samla stora rikedomar. Men det var alltid endast
ett fåtal, som lyckades. Den stora massan förblev fattig. Adeln
däremot använde sig av judarna för att sköta sina affärer och så blev
det möjligt för judarna att finna några bundsförvanter. Men de voro
alltid missaktade. Skolpojkarna kunde alltid ostraffat driva narr med
dem. De kände sig icke och kunde aldrig känna sig som polacker.
Förföljelserna och missaktningen kom dem att hålla än mer tillsammans,
att än mer bibehålla sina seder och sin religion. De vårdade sin
hebreiska och de använde sig av sitt eget språk "jiddisch" i den dagliga
samvaron. Då Polen kom under Preussen och sedan under Ryssland
ökades deras antal genom inkräktarnas försorg. Man gynnade
judarna i Warszawa medan man förföljde dem i Moskva.
För polackerna sympoliserade judarna ofta de främmande
inkräktarna, vilket icke hindrade att judarna deltogo i Polens upprorsförsök
1830 och 1863, och att den israelitiska befolkningen satte upp sina
egna bataljoner. Det är icke de få rika judarna som bilda ett
judeproblem. Det är massan av små fattiga gatuhandlare. Dessa ha
ekonomiska intressen som gå emot böndernas, då de senare bilda
kooperationer, och de symfbolisera ofta för arbetarna en klass fiende. Polen
har aldrig haft en stark borgarklass. De första borgarna voro tyskar,
sedan kom en mäktig adelsklass och den borgerliga revolutionen av
den 3 maj 1791 föll till marken genom Polens delningar. Det är
judarna som fått ersätta detta element. Men det har alltid varit
restriktioner. Man släpper inte in några judar i administrationen, man
motarbetar dem i armén och de ha mycket tack vare historiens gång
aldrig varit bönder. I fabrikerna tar man hellre en polack än en judisk
arbetare. Det återstår inget annat för dein än gatuhandeln.
Vad som är värre, är att de politiska partierna utnyttja denna
antisemitism, som man vet finner gehör hos folket. Det är en tendens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
