Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 In- och utrikes
Skrytet hördes tommare än vanligt. Och man kan förstå det. Väl
kan det vara lämpligt, om två allierade direkt kunna nå varandra,
men Tredje riket betraktas förmodligen som en i alla fall ganska
otrevlig allierad.
P^ör bara några få år sedan skulle sannolikt de allra flesta
österrikare girigt ha gripit efter tillfället till anslutning till Tyskland. Det
hade ofta och energiskt deklarerats icke minst från socialdemokratiskt
håll. Ingen bör förneka, att det också var den naturliga lösningen. Det
Österrike, som skapades vid fredsslutet, hängde så att säga i luften.
Dess livsbetingelser voro icke gynnsamma. Det gamla Österrike må
ha varit än så lösligt sammanfogat, det fanns i alla fall en rad
ekonomiska skäl som talade för dess existens. För det nya talade inga.
Men dock höll man hårdnackat fast vid oavhängighetstanken, sedan
diktaturen införts i Tyskland. Spåren förskräckte med rätta, som
icke minst klart visat sig nu. Det råder inga tvivel om att icke det
avgörande flertalet av österrikarna nu alls icke längtade till nazismen,
även om det givetvis också där fanns en nazistisk falang, som i ett
tysktalande land borde vara ganska stark. Överraskande var snarast,
att den icke var starkare än den uppenbarligen var. Varken de i den
fosterländska fronten samlade kristligt-sociala eller arbetarklassen
ville nu vara med om anslutning. Hellre fördrog man de knappa
förhållandena.
Det visste förbundskanslern Schuschnigg. Det var ganska säkert
ingen risk att utlysa folkomröstning. Flertalet kunde han vara
tämligen säker på. Men i alla fall var det en stor risk, eftersom just
folkomröstningen tvingade Hitler att handla snabbt. Han kunde ju icke
gärna först låta österrikarna konstatera stämningen och sedan
ingripa. Det måste ske före omröstningen. Och det skedde. Visst skall
det ordnas en "folkomröstning" nu också, men hur den kommer att
se ut behöver man ju inte vara någon spåman för att förutsäga. Den
kommer med säkerhet att ge den önskade majoriteten i andra
riktningen. Det är mänskligt. Man har det svårt nog som man har det
utan att behöva sträva efter att göra det ännu värre. Människorna
äro nu en gång sådana.
Det var måhända en dumhet av Schuschnigg att vilja låta folket
uttala sig om det öde, de föredrogo. Så värst antagligt är det dock
icke, att de om den ej utlysts skulle gått ett annat till mötes. Nazismen
hade förmodligen slukat dem ändå förr eller senare. Så pass mycket
anledning, som nazisterna i regel anse sig behöva, hade det alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
