Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Tingsten, Herbert: Den materialistiska historieuppfattningen i »Den adertonde Brumaire»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Den adcrtonde Bnimairc’ 131
verklighetskaraktär. I Hegels historiefilosofi betraktas sålunda vissa
skeenden och vissa folk såsom existerande men icke verkliga.
Samtidigt finnes emellertid hos Hegel en strävan att i det existerande
såvitt möjligt se något förnuftigt och verkligt, och Hegels filosofi har
därför icke utan skäl betraktats som en rationalisering av skeendet.
Hos Marx är förhållandet likartat. Då t. ex. det refererade
uttalandet om historien göres, är Marx beredd att beteckna en mängd
händelser, ja, hela folk och stater, såsom stående utanför historien, men
samtidigt strävar han efter att föra in så många tilldragelser som
möjligt i sitt historiefilosofiska schema. Blott det, som icke låter sig
konstrueras som klasskamp, faller utanför historien.
I diskussionen kring den materialistiska historieuppfattningen ha de
berörda förhållandena spelat en viss roll. Då Marx’ generella
historiefilosofiska uttalanden kritiseras såsom oklara eller metafysiska
hänvisas icke sällan till de historiska skrifterna såsom vägledande; a^
dessa skulle framgå hur Marx i praktiken tänkte sig den
materialistiska historieuppfattningen tillämpad. Häremot kan invändas att en
historiefilosofi varken kan försvaras eller angripas på grundval av
vederbörande författares konkreta historiska skildringar;
diskussionen måste gälla utgångspunkterna och tankegångens följdriktighet.
Frånsett detta kan likväl en undersökning av hur Marx’
historieanalys i konkreta fall tillgår ha sitt värde för belysande av de nyss
antydda svårigheterna. Närmast till hands ligger då att diskutera
huvudpunkterna i "Den adertonde Brumaire". Dels är denna bok den
ojämförligt mest berömda av Marx’ historiska arbeten. Dels gäller
Marx’ analys uppkomsten av en regim, som ur vissa synpunkter
erinrar om samtidens fascistiska diktaturer; kring de sistnämnda har
en stor del av de senaste årens marxistiska diskussion kretsat.
"Den adertonde Brumaire" anknyter till Marx’ tidigare skrift "Die
Klassenkämpfe in Frankreich 1848 bis 1850" och behandlar i ett
sammanhang utvecklingen i Frankrike från presidentvalet 10
december 1849 till statskuppen 2 december 1851. Vi skola här icke beröra
den glänsande framställningen av det yttre historiska förloppet utan
endast stanna vid de historiefilosofiska synpunkterna och särskilt vid
försöket att förklara den napoleonska segern som en konsekvens av
den bestående situationen. Nödvändigt är dock att i största korthet
redogöra för de fyra valen och folkomröstningarna 1848—1851, då
varje tolkning av händelserna under perioden måste ses i belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
