Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Tingsten, Herbert: Den materialistiska historieuppfattningen i »Den adertonde Brumaire»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’Den adertonde Bruniaire ’ 141
första napoleonska diktaturen motsvarade deras intresse. Bortåt
fyrtio år efter den tid, då de napoleonska idéerna voro riktiga uttryck
för iböndernas sociala ställning, skulle de ha bestämt böndernas
handlande. Om det anses, att idéerna så lång tid kunna "hänga med", trots
att de så att säga förlorat sin raison d’étre, frågar man sig vad
korrelationen mellan idé och intresse egentligen innebär och om den använda
metoden har något värde vid kortfristiga historiska undersökningar.
— Anmärkningsvärt är, att Marx icke understryker det enkla
sakförhållandet, att de generationer, som bildade massan av befolkningen
år 1850, uppfostrats under napoleonsk propaganda eller under sin
uppväxttid upplevat den napoleonska legendens blomstring; intet
är naturligare än att se 1849 års presidentval som väsentligen ett
resultat av detta. Men om denna synpunkt får dominera, bortfaller
fullständigt tanken, att ideologin i detta fall svarat mot ett en gång
verkligt (om också föråldrat) intresse.
Förutsättningen för Marx’ hela resonemang är att bönderna 1851
skulle ha bildat det väsentliga underlaget för den napoleonska
regimen; Napoleon säges representera bönderna, icke deras intressen,
men väl deras idéer.
Även här synes en ren konstruktion föreligga. Bönderna — liksom
i stor utsträckning andra samhällsgrupper — röstade visserligen på
Napoleon vid 1849 års presidentval, men därmed är icke sagt, att de
röstade för en napoleonsk diktatur. Vid 1849 års val till
nationalförsamlingen hade de övervägande röstat republikanskt, vid 1850 års
parlamentsval hade en konservativ tendens framträtt, men de
bona-partistiska kandidaterna hade vunnit ringa framgång. Vid 1851 års
folkomröstning hade bönderna sanktionerat den nya regimen —
liksom majoriteten av alla samhällsklasser, även arbetarna; ur detta
förhållande kan, med tanke på det genomförda valtrycket, inga
slutsatser dragas i fråga om opinionen. Att bönderna utan motstånd
underkastade sig den nya regimen saknar jämväl för denna frågas
bedömande all betydelse; de hade i stort sett lika villigt fogat sig
1814, 1815, 1830 och 1848. Vad övriga folkgrupper beträffar
förklarar Marx, att även bourgeoisin och medelklassen gillade den
napoleonska statskuppen — men det är bönderna, som utpekas som
bärarna av den nya regimen framför andra.
Enligt Marx skulle bönderna ha anslutit sig till den napoleonska
diktaturen, som i grunden säges innebära en försvarsposition för den
borgerliga, kapitalistiska ordningen, trots att deras intressen pekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
