Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Händelser och spörsmål - Den politiska katolicismen i landsflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsfnål 174
pressats a.v nöd, clånde och sociala kriser, två rörelser stritt om ma^cteti.
vilka båda på siin fana skrivit avskaffände av klasskampen och införande
av social fred genom lideologiskft enhtetl.igt ledd folkgemc^iskap. Nazismens
sociala demagogi bekäntner sig öppet till raiskaimpen såsom en
ound-viikltig beståndsdel av dests stor-tyska lä.ngta:n, den Vill alltså spalta upp
samhället i medborgare och statsfiender efter ra&synpunkit och så att
säga sätta detta i stället för klaisskampen. På så sätt Sikapair den ny
strid mellan samhälle och stat och aggressiviteten döljes endast
nödtorftigt i ledaridealet och trohetsmyten. Med helt an:nat och mera
berättigat patos har den poliitiska katolicismen och den ka^tolska sociala
idén städse hänvisat till den kristendom, som nazisterna uttryckligt förkasta
som liberalistisk och humanistisk. Hitler och Goebbels äro avfällingar från
den katolska kyrkan, de angrepo på sin tid vid striden om makten i Tyskland
det dåvarande centrumpartiet såsom romerskt. Då den politiska
katolicismen sneglade mot Rom — och den dolde det icke — så var det icke
mot det fascistiska risknippets Rom utan mot Vaitikanens Rom. Påvens
encyklikor och framför allt deras sodalpolitiska utläggninigar och
riktlinjer voro utslagsgivande för det kristligt-sociala partiets i Österrike
och det tyska centrumpartiets hållmng. Just med det kristliga
barmhärtighets idealet försökte de påvetrogna österrikiska föirbundakanslerterna
förekommia den radikala högerns sociala demagogi: den kooperativa
samhällsordningen i vilken rätt och lag, herravälde och tjänst, överhet
och undersåtlighet endast voro världsliga komplemicnt till en högre och
glatt bejakad gudomlig ordning, denna utpräglade av katolsk tro burna
kristliga totalitet i stat och samhälle skulle i hela sin österrikiska
parti-kularitet ställas mot den rikstyska nationalsocialistiska totalstaten. Två
totalstatsidéer kämpade om Österrikes öde, den ena närd ur den kristliga
och därmed den sociala energins källa och den amdra helt och hållet
världslig och bunden vid det timliga, om än försedd med en kraftig
tillsats mytologi och social så långt statens och imperiets anspråk
tillgodosågos, så långt statens obestridda förhandsrätft säkerställdes.
Efter-krigsårens knistligt-sociala statstanke i Österrike såg sig likaledes tvungei^
att ställa si^ mdtt på klasskampens arena och med drakoniska medel jfå
den in på Mvet, även om den kristliga idén mången gång hårt stötte
mot den politiska gärningen. Den politiska katolicismen var dock på
något sätt bestämd och hängiven kristendomens socialt besftämda idé.
Nazismen hade i detta hänseende inga skrupler och med slagordet att
rätt är det som gagnar det tyska folket ställde den sig från början
avgjort på rikets, imperiets mark, knöt an till den nationella och icke till
den sociala idén. Dess folkgemenskapspatos är soldatiskt och
imperialistiskt, icke socialt och kristligt bestämt. Det kan måhända bidraga till
att förklara vad som hänt i Österrike, om man ser tingen också ur
denna synpunkt.
Med utdrivandet ur Österrike, dess hemland, har den politiska
katolicismen rönt samma öde som andra politiska emigranter. I Italien är
den katolska kyrkan kanske förbunden’ med det fascistiska systemet, mem
vore det icke en illusion att om Mussolim i förhållande till Vatikanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
