Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 In- och ■utrikes
Annorlunda är det icke i Frankrike. Där finnas väl också andra
orsaker till den besvärliga finansiella situationen men även
Frankrike pressas hårt av de som nödvändiga ansedda rustningsutgifterna.
En rad utgifter voro låsta och kunde icke reduceras, vilket först och
främst gäller om räntorna på statsskulden. Kapitalets bristande
villighet att medverka tvingade till förhållandevis höga räntesatser, varför
konvertering av statsskulden icke kunde genomföras. Den förda
deflationspolitiken medförde minskad produktion och detta även rent
siffermässigt. För att skaffa staten samma nominella inkomster som
tidigare, skulle en mycket betydande del av nationalinkomsten ha
måst reserveras för statens krav. En värdenedskrivning av francen
var även ur den synpunkten så gott som ofrånkomlig, och dröjsmålet
med att vidtaga denna åtgärd och underlåtenheten att vidtaga den
tillräckligt radikalt ha avsevärt ökat svårigheterna. Kommo så därtill
utgifterna för försvaret och läget blev fullständigt ohållbart.
Men icke bara stormakterna ha ansett sig böra stärka försvaret.
Även småmakterna ha måst följa efter av omsorg om sin säkerhet.
De av gammalt fredsälskande nordiska staterna ha alla måst bita i
det sura äpplet och bevilja extraordinära anslag åt försvaret.
Övertygelsen om att detta är nödvändigt har varit så stark inom alla lager
av befolkningen, att någon opposition mot dessa dock i och för sig
onyttiga kostnader knappast förnummits. Även den som betraktat
avrustningen som det stora målet och de som varit villiga att gå den
isolerade avrustningens väg synas nu i stor utsträckning ha slutit upp
kring kravet på ett starkare försvar. Det kan vara förståeligt, ty läget
är ett annat nu än förr. Väl förelåg även då risken att bli indragen
i väpnade konflikter med eller mot vår vilja, men däremot knappast,
åtminstone i samma utsträckning, faran att bli utsatta för direkt
överfall. Den kan bagatelliseras även nu, men kan man verkligen
helt bortse ifrån den? Och om man inte kan det, böra inte då vissa
förefintliga möjligheter för oss att försvara oss kunna verka
avskräckande på en angripare? Endast i den förvissningen är det
motiverat att vi göra oss beredda att försvara vår frihet. Ty det är
den det gäller, vilket utgör den viktigaste förändringen i läget. Och
det är i den övertygelsen, som vi kunna vara redo att avstå från vissa
materiella tillfredsställelser för att vara säkrare om att få behålla vår
frihet och självbestämningsrätt.
Man vill gärna tro, att det icke skulle passa vårt folk att bli gjort
till fänad under en diktator. De exempel, som bjudits, mana sanner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
