Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Alegård, Gustaf: Tysklands befolkningsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 Gustaf A le gård
växande befolkning och en så hastigt och kraftigt växande som
möjligt.^ Även om detta än sä länge tycks ligga enbart inom
önskningarnas område, är tendensen dock att lägga märke till. Om Tyskland
eftersträvar en stigande folkmängdssiflfra för att därmed öka
befolkningstrycket och sålunda ge mera kraft och mening åt sina krav på
kolonier, så är detta ju fullt i överensstämmelse med de vanliga
nationalistiska åskådningarna och metoderna som vi förut känna till,
t. ex. från Mussolinis Italien. Emellertid torde ett återfående av de
gamla tyska kolonierna bli av ganska liten betydelse för den tyska
emigrationen. Härför talar all erfarenhet och icke minst återigen
exemplet från Italien. Vad koloniernas betydelse för Tysklands
råvaruförsörjning beträffar, skulle kanske icke heller denna bli så
oerhört stor som man i propagandan vill göra den till.- Men en
sak skulle landet möjligen vinna, och detta är kanske det innersta
skälet, nämligen prestige och ytterligare ökat självmedvetande.
På det yttersta i dessa dagar har man i Tyskland börjat klaga över
brist på arbetskraft. Samtidigt redovisar man dock en arbetslöshet
på närmare 1 milj. Förhållandet är naturligtvis likartat det i Sverge:
brist på lantarbetare och viss yrkesutbildad arbetskraft, medan det
på sina håll finns överflöd av outbildad eller specialutbildad
arbetskraft. Genom denna klagan har man emellertid fått ett ytterligare
motiv för en ökad nativitet, och man kommer givetvis att göra allt
större ansträngningar för att höja födelsesiffran. Emellertid tycker
man att i och med denna brist på arbetskraft, skulle en stor del av
motiveringen för återfåendet av kolonierna bortfalla: kan man
knappast få folk för det egna landets produktion, skulle man ju få svårt
att avstå emigranter till kolonierna.
Det vore utan tvivel till båtnad för freden om diktaturernas
folkmängd ej ökades till den grad att trycket och pressen mot gränserna
bleve för stark och kom att utgöra en explosionsfara för omgivningen.
Allt vackert tal om fredliga avsikter fördunklas av de praktiska
åtgärder, som vidtagas för att dels höja folkmängdens numerär och
dels öka den militära slagkraften. Varför önskar man så många barn
i Tyskland, Italien, Japan och — Ryssland? Är det icke de gamla
merkantilistiska befolkningsåsikterna som komma fram igen, att en
1 Jämför Hitlers och Goebbels citerade yttranden härovan.
2 Prof. Ohlin: "Hela talet om nödvändigheten att äga kolonier saknar
ekonomiskt bärkraft. Massor av länder ha uppnått en hög levnadsstandard ooh
riklig råvamtiHförsel utan att själva ha kolonier,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
