Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredriksson, Karl: Till reformpolitikens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 Karl Fredriksson
den kapitalistiska ägandeformen syntes oemotståndligt på väg att
bringa massan av samhällsmedlemmar i ofriliet och elände. Friheten
var ett komprometterat ideal, sedan den ekonomiska liberalismen
förvandlat friheten till en fåtalets frihet att utplundra och förtrycka
massan. Det var naturligt att om förtrycket kunde konstateras ha sin
rot i den kapitalistiska äganderätten, så var botemedlet enkelt och
rejält att upphäva denna äganderätt.
Nu är det ju bara i ett enda betydande land som
privatäganderätten till produktionsmedlen blivit upphävd så radikalt som den
tidiga socialismen åsyftade. Men erfarenheterna därifrån torde ännu
så länge knappast locka till efterföljd utan snarare väcka
betänksam-^het. Man börjar även bland socialdemokrater alltmer inse och
erkänna, att privatäganderätten till produktionsmedlen även kan ha en
positiv sida, en i vissa fall produktions främjande eifekt. Att den
fortfarande har olägenheter, det har den senaste krisen inpräntat, och
den lärdomen har nog å sin sida väckt en viss tvekan också där man
tidigare endast haft lovord för privatkapitalismen. Båda dessa
effekter — exemplet Ryssland och den senaste krisen — har medfört en
viss tillnyktring på ömse håll. Argumenteringen om
produktionssystem och äganderätt har alltmer flyttats ner från det absolutas till
det relativas värld. Bertil Ohlins bok "Fri eller dirigerad ekonomi"
var ett typiskt exempel på denna mera fördomsfria bedömning. Även
om det inte var några originella synpunkter — kritiken frånkände
den sådana — så var det originellt nog med en liberal svensk
nationalekonom som över huvud taget medgav att de privatkapitalistiska
produktionsformernas överlägsenhet kunde diskuteras. Det är
egentligen bara dit man behöver komma för att denna sak skall ställas på
en förnuftig bog. Och för socialdemokratin är det i själva verket en
stor framgång, om denna förnuftiga utgångspunkt allmänt
accepteras. Hittills har det nämligen ingalunda varit på det sättet, att
socialdemokratin envetet bitit sig fast i socialiseringsdoktriner, medan de
borgerliga varit mera villiga att låta tala med sig. Det har tvärtom
varit så, att man från borgerligt håll över huvud taget icke velat
diskutera fördomsfritt utan framställt varje seger för
gemensamhets-hushållningen som något i och för sig ont. Med förkärlek talar man
om "smygsocialisering". Socialismen framställer sig själv menlös och
ofarlig så länge den inte har makten. Men vänta bara tills de
godtrogna borgarna låtit lura ifrån sig ännu de fattiga mandat som
behövs — då faller masken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
