Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredriksson, Karl: Till reformpolitikens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 Karl Fredriksson
Någon kanske vill genmäla, att det beror på försummelse i
demokratins upplysningsarbete om allmänheten inte kan intresseras för
varenda liten detalj i reformarbetet. Jag lutar snarare åt den
meningen att vårt demokratiska upplysningsarbete löper faran att snärja
in sig just i den tvångsföreställningen, att vi om demokratin skall
kunna fungera måste lära varenda kotte begripa allting om allt. Vi
lever inte längre på Torgny lagmans tid. Samhällsarbetet är
utomordentligt mångskiftande och specialiserat. Det kräver specialisering av
sina utövare. Den riksdagsman som propsar på att själv grundligt
sätta sig in i alla riksdagsfrågor har att läsa en dryg hyllmeter
propositioner och utskottsbetänkanden varje riksdag, d. v. s. minst
hundra trycksidor varje kväll så länge riksdagen varar. Den fysiska
möjligheten skall icke bestridas, men slikt gör naturligtvis ingen
vettig människa. Den som vill kunna någon fråga ordentligt blir tvungen
att göra en avgränsning, låta resten skötas av andra och lita på
deras omdöme eller välja ståndpunkt efter en mera flyktig orientering.
Något liknande måste väl också ske i det kommunala, även om
ärendena i de mindre kommunerna inte tillnärmelsevis erbjuder samma
myller som riksdagsfrågorna. Det kommunala arbetet är också i
högre grad ett arbete på lediga stunder och får i normala fall ej ta
sina utövares hela tid. Ändå är det säkert många
kommunalrepresentanter som notoriskt jäktas av dåligt samvete, just emedan de ej
mäktar göra det orimliga: sätta sig in i allt som berör deras
verksamhet både i dess kommunala och rikspolitiska sammanhang.
Jag tror det är nödvändigt både för arbetsglädjen och för arbetets
effektivitet att vi mera resolut än hittills gör klart för oss själva
och andra att den mänskliga förmågan är begränsad även då det
gäller politiska prestationer. Vi måste lära oss erkänna, att man i
det moderna samhället har legitim rätt att vara okunnig eller
åtminstone fåkunnig i en hel massa frågor för att över huvud taget kunna
hinna med att vara kunnig på något område.
I konsekvens därmed borde vi också kunna lära oss att mera
fördragsamt smälta det faktum, att alla människor i samhället inte är
så starkt politiskt intresserade som vi skulle önska. Vi har nog målat
för mycket på den gamla schablonen om allas lika möjlighet att öva
inflytande i politiska ting. Det har fallit sig så, att det politiska
arbetet i högre grad än de flesta andra givit utrymme för den
begåvning och skaparkraft som funnits bland de kroppsarbetande
klasserna och som av många skrankor hindrats från att komma fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
