Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 aug. 1938 - Blomberg, Erik: Kristendom och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 Erik Blomberg
primitiv reminiscens från urstadiet, då familjehorden leddes av en
äldre svartsjuk hanne med oinskränkt makt över sönerna, deras
systrar och mödrar, tills de yngre männen rotade sig samman, bragte
fadern om livet och förtärde hans kropp. Härmed skulle den
skuldkänsla ha grundlagts, som talar genom samvetet, den i medvetandet
inbyggda fadersrösten. I Totem und Taibu har Freud vdat tyda
totemismens båda huvuddrag — tabut eller förbudet att döda och
förtära stammens totemdjur och exogamin, förbudet att gifta sig
med den egna klanens kvinnor — som spår efter det ursprungliga
fadermordet. Totemdjuret, stammens anfader, är ett faderssurrogat,
vars magiska kraft sönerna gemensamt bemäktiga sig i totemmåltiden,
då det eljest tabuerade djuret uppätes under högtidliga former.
Exogamin, som skyddar mot blodskam, är ett abstinenstvång som
brödra-horden måst ålägga sig för att kunna uppehålla stamenheten, och det
förstärkes av den ånger och det behov av botgörelse som det
in-cestuösa fadermordet medfört.
Freuds psykologiska konstruktion kan ju historiskt varken
vederläggas eller verifieras. Men han gör sig tydligen skyldig till det felet
att överföra den moderna människans psykologi på primitiva
ur-varelser. Skuld- och försoningskänslan har nog uppkommit långt efter
urhorden, som vi för övrigt endast känna genom analogier från de
närmast besläktade djuren.
Nej, det förefaller vida sannolikare att bakom totemismen ligger
samma realitet som bakom den primitiva religionen i övrigt:
beroendet av naturmakterna, som därigenom att de äro människorna till
både skada och nytta, skänkande dem både liv och död, inge såväl
fientlighet och fruktan som tacksamhet och vördnad. Inställningen till
fadersmakten är här alltså inte primär utan sekundär: det borde ju
framgår redan därav att modern i vida högre grad än fadern ger det
hjälplösa barnet skydd och vård — som Freud utmålar urfadern
har han inte heller kunnat väcka någon starkare kärlek, endast fruktan.
Modern tycks ju också som gudomlighet ha varit ursprungligare än
fadern. Men just därför att barnqt i sitt förhållande till båda
föräldrarna upprepar den primitiva människans förhållande till naturen,
samma beroende, samma dubbla känsla av fruktan och längtan, har
föräldramakten och i synnerhet fadersmakten betytt oerhört mycket
för att i samhällslivet befästa och förstärka de religiösa känslorna.
Religionshistorien har kunnat påvisa den grundläggande sociala
betydelsen av det blodiga totemoffret — den första sakramentala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
