Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 10 okt. 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och titrikes 421
framställts om än i någorlunda mjuk form. Skola västmakterna alltid
bara vika undan, vart hamna de till slut då, och om de äntligen måste
vägra att falla undan, har man då kriget där i alla fall? Mot ett
starkare Tyskland än nu. I så fall kan det ju med skäl betvivlas, att man
nu gjorde rätt. Visserligen bör man icke utesluta möjligheten, att det
kan bli mot ett svagare Tyskland, ty om den ekonomiska utvecklingen
fortsätter i samma riktning som hittills, är det egentligen det mest
troliga. De tillgångar man kan lägga beslag på, torde rätt snabbt
bli förbrukade med den takt, som den tyska rustningen har. Om det
enbart gällde militära maktmedel, är det väl sannolikt, att den tyska
rustningen kommer att ytterligare kompletteras, men det gäller
förvisso också folkets näring och folkets moral. Den stärkes tydligen icke
samtidigt utan försvagas.
Det är icke bara tjeckerna som folk, som utlämnades åt Tysklands
nåd utan också sudettyskarna, i de fall då de icke voro villiga att foga
sig i diktaturens tryck. "Marxister" och arbetarrörelsens män i de
erövrade områdena gingo endast ett öde till mötes, att krossas av
nazismens våld, och massflykten undan räddarna är icke
förvånansvärd. Det bekymrade icke de fyra förhandlarna i Munchen, hur det
skulle gå med dessa kämpar för demokrati i ett hörn av Europa, där
demokrati nu är ett ganska okänt begrepp. Veterligen gjordes icke ens
ett försök att skydda dessa en gång trogna anhängare av
västmakterna.
Det är icke underligt, om man på vida håll i världen tappat tilltron
till västmakternas vilja och möjlighet att hävda ens de egna vitala
intressena. Det gäller om dessa makters egna medborgare i stor
utsträckning och det gäller om andra stater och det gäller om
Tjeckoslovakien. Den rest, som finns kvar, har visserligen intet val, ty vart
skola de vända sig? De ligga inklämda mellan Tyskland och Polen
och i någon mån Ungern, som väl emellertid kommer att handla som
husbonden befaller. Den förbindelse staten vill ha måste den så gott
som helt ha med Tyskland. Det utarmade Polen är föga att räkna med
och till västmakterna är vägen lång och osäker och erfarenheten som
sagt ganska oblandad. Det finns alla skäl att söka hålla sig väl med
nazismen och göra det bästa möjliga av ett förtvivlat läge.
Till vem kommer turen härnäst ? Till Memel eller till Sönderjylland
eller till Belgien? Eller är det kolonier Tyskland ämnar begära? Eller
är det trots allt riktigt, att nazismen tillsvidare icke ämnar begära
fler gränsrevisioner, dit förresten kolonialproblemet kanske icke får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
