Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 10 okt. 1938 - Blomberg, Erik: Kristendom och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristcndorn och socialism 427
utspelad givetvis under en långvarig tidrymd, medan inom stammar
och mellan släkter under blodig kamp om makten och
naturtillgångarna, under trycket av tvångsförbud och drifthämningar de sociala
(blodsbanden dragits till allt hårdare, till allt större och fastare enheter.
Under den tredje dynastin avbildades Horus inte längre som en
falk, utan som en bevingad solskiva, för att under fjärde dynastin då
solkulten blomstrat upp få helt ge vika för solen. Då tränger
nämligen solguden Res prästerskap i Heliopolis fram till makten och gör
gällande att konungen inte är son till Horus, guden i Edfu, utan till
Re, solen. Den fjärde dynastin faller och den femte övertar makten,
soldyrkan blir därmed statsreligion, den nye konungen, solens
överstepräst kallar sig Solens son, en inkarnation av den högste guden. Det är
under denna tid som de första stora gravpyramiderna och soltemplen
byggas. Mumifieringen, ibalsameringen av furstarnas lik tjänar samma
syfte som härledandet av deras ätt från den evigt livgivande solen att
föreviga dem för folkets åsyn, att bevara den i dem koncentrerade
livskraften för all framtid och därmed deras oinskränkta
maktställning.
Då den vingade solskivan efterträder falken som härskairsymbol och
gudabild betyder det inte bara att den världsliga maktens tyngdpunkt
förskjutes från en stad till en annan, från en hierarki till en annan,
den återger också utvecklingen från djurdyrkan till soldyrkan, som i
sin tur speglar förskjutningen från det totemistiska jakstadiet till
det över^handtagande åkerbruket, i Egypten mer än annorstädes
beroende av den allsmäktiga solen. Om det också inte var den
förste konungen av Egypten som införde solkalendern och hade den
att tacka för sin ställning, synes det vara mer än sannolikt att de
ledande präster eller trollkarlar som hade solkulten till privilegium
just genom sin verkliga eller föregivna insikt i naturens hemligheter
och i synnei^het himlakropparnas rörelser lyckades erövra och
uppehålla sin maktställning. Deras magi var alltså inte enbart förställning,
de hade förvärvat en må vara primitiv naturkunskap som gjorde
dem mäktiga ett visst förutseende och planläggande för hela
samhällets räkning, absolut nödvändig, när det gällde en rationell
grupp-hushållning sådan som det systematiska brukandet av jorden.
I det framväxande kultursamhället lika väl som på naturstadiet är
det alltså kampen för tillvaron, de former varunder människorna
uppehålla livet och de materiella betingelserna för deras
livsuppehälle, som präglar religionen. Jägarna dyrka djuren, som de leva av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
