Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 10 okt. 1938 - Fransson, Evald: Socialism och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 Evald Fransson
livets enda motivkrafter. Så länge barnen på så satt ställes ensamma
mot varandra och mot läraren, kan omöjligen viljan och förmågan
till samarbete och samordning utvecklas. Och man kommer på detta
sätt ej bara i konflikt med det moderna arbetslivets krav utan
grundlägger tendenser, som står i motsättning även till demokratin själv.
Varje fördjupad demokrati förutsätter förmåga till egna initiativ
med hänsyn till helheten, självständighet och kräver kärlek till arbetet
för arbetets egen skull. Men den sortens sociala individualism
uppövas och främjas däremot ej. Med fog kan det sägas, att skolan
ännu till största delen lär barnen att lyda på order, att svälja vad
som bjuds, att reagera men aldrig handla, att svara men knappast
fråga. Kunskaper och färdigheter betraktas även de som personlig
egendom, och när äganderättsbegäret så tidigt uppammas, är dess
styrka hos de vuxna inte så mycket att förvånas över. Ett slikt
personlighetsideal är som klippt och skuret för ett borgerligt
samhälle; mot ett socialistiskt svär det på varje punkt. Det ligger tyvärr
■mycken sanning i att "skolarbetet ännu alltjämt i huvudsak är
inriktat på att ge oss lydiga, oreflekterande feodalmänniskor och
själviska privatkapitalister, alltså människotyper anpassade till redan
förgångna samhällstillstånd". (Myrdals, a. a.).
Det finns en rörelse, som verkar för ökat samarbete mellan skola
och hem. Alla vackra deklarationer till trots befinner den sig ännu
in nuce. Självklart har en sådan kontakt mellan skola och hemmet
en ofantlig betydelse för skolai^betet. Barnet är ju till stor del en
produkt av hemmets sociala miljö och kan utan vetskap härom
knappast förstås. Men skolan intresserar sig icke för hemmet, endast
för barnet, för den från alla sociala sammanhang isolerade,
atomi-serade individen. Behöver det framdras några bevis för att en sådan
uppfattning är en direkt avspegling av liberalistiska tankegångar?
De reformkrav socialismen här reser, sammanfaller med samhällets
nuvarande struktur och kommande utvecklingslinje. Den
individualistiska tendensen i skolans arbetsliv måste brytas och
samarbetstan-ken bli grundidé och ledmotiv för all uppfostran. På det kravet får
ej längre tummas; konflikten mellan de karaktärsegenskaper, som
skolan skapar och de samhället kräver, är redan nu så pass stark,
att tiden är mogen för djupgående reformer. Realiter betyder detta,
att de sen länge lanserade idéerna om självstyrelse med träning i
demokratiska arbetsformer, grupparbete, gemensam planläggning och
arbetsfördelning, måste praktiskt tillämpas i skolan. Som än vikti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
