Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 31 okt. 1938 - Tonndorf, H. G.: Synpunkter på Tysklands Wehrwirtschaft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 H. G. Tonndorf
sdhafts-teorin fördrar jru, att (befolkninigenis åivamedelkonstimtion
redan i fredstid skall avpassas efter d krig rådande förhållanden.
Symtomatrskt för desisa strävanden är försöket att åstadkomma en
"standardmåltid", som nödvändigtvis måste bli enfofmig och
närings-fysiologiskt otiilMredsställande. Hela den tyska livsmedelspolitiken
motiveras ju väsentligen med att det är (nödvändigt att vänja folket
vid de i krig föreliggande konsumtionsbetingelserna. Det är dock
knappast troligt, att en sådan politik gagnar det uppsatta syftet.
Övervägande skäl tala tvärtom för det antagandet, att en på höjning
av näringsstandarden inriktad politik ter sig önskvärd även ui
krigsekonomisk synpunkt. Befolkningen har då en marginal, som
den i krig kan tära av. Det har därför med rätta framhållits,
att den omständig’heten, att svenska folket numera har en högre
niäringsstandard än vid världskrigets början ger landet ett
gynnsammare utgånigsiläge i ett kommande krig. En jordbrukspolitik som
syftar till att ytterligare förbättra folknäringen måste därför även ur
krigsekonomisk synpunkt hälsas välkommen.
En efter Wdirwirtsohafts linjer utstakad försörjningspolitik är
därför troligen en dålig krigsförberedelse. En redan i början av ett
krig halvsvulten; böfolkning har kniappast några större
förutsättningar att uthärda ett långvarigt krigs umbäranden.
Ju längre fredsperioden varar, desto större blir klyftan mellan
det ifredsiekonomiskt och det krigs ekon omiiskt arbetande landets
välstånd, och desto mera förskjuta sig krigschanserna till förmån för det
förra landet. Wöhrwirtsohaft skulle därför endast vara
militärpoli-tiskt rationell, om, man dels kunde räkna med ett mycket snart och
dels mycket kortvarigt krig — två dock högeligen osäkra
förutsättningar. Både vad angår den återstående fredsperiodens. oCh krigets
längd, är det således tiden som arbetar för det fredsekonomiskt
orienterade landet.
Den här förfäktade uppfattningen — att Wehrwirtsohaft, bortsett
från de andra nackdelar, den medför, försvagar ett lands militära
motståndskraft i stället för att stärka den — torde i princip vara
allmänt omfattad utanför diktaturländerna. Det kan i detta sammanr
häng påminnas om att protektionalisimen redan före världskriget sökt
stödja sig på strategiska argument, och att både dess ekonomiska och
militärpolitiska sida varit föremål för diskussion, icke minst i Sverge.
I sin bok "Världskrigets ekonomi" hävdar således professor
Heck-scher på tal om dessa strävanden, att "man ej skall ordna hela sitt
näringsliv i fred, som om man alltid vore i krig". Och vid Industri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
