Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 31 okt. 1938 - Kumm, Elfred: Från spannmålsundsättning till nödhjälpsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från spannniålsiindsättning till nödhjälpsarbeten 495
munen eller staten, uppträdde som undsättningsgivare och krävde
arbete i ersättning. Ty för detta ändamål måste kommunen eller
staten arrangera arbetstillfällen med direkt syfte att lämna möjlighet
för understödstagaren att betala hjälpen med arbete.
En mellanform utgjorde de anstalter som myndigheterna vidtogo
för att ställa den arbetslöse i den ordinarie produktionen på en
plats som denne inte själv kunnat ernå. Detta tillgick så, att
fattigvårdsstyrelsen i nödtider subventionerade de arbetsgivare, främst
bönder, som ville "i stadig tjänst till tjänsteårets slut’’ anställda den
arbetslöse. Bonden erhöll några kappar säd i månaden för varje
tjänare han dymedelst omhändertog. Ibland sändes på myndigheternas
bekostnad yrkeskunniga men arbetslösa personer till trakter, där
arbetslöshet ej rådde för tillfället.
I tidningar, skrifter och i riksdagen framfördes under
adertonhun-dratalets första decennier kravet "arbete i stället för understöd" i
form av mer eller mindre medvetna önskningar. Av alla dessa
uttalanden kom 1839 års fattigvårdsbetänkande att väga tyngst. Bakom
detta utlåtande låg en lång rad undersökningar och enkäter, och det
utgör ett signifikativt uttryck för tidens uppfattning i dessa frågor.
Förr hade gränsen mellan lösdrivare och ofrivilligt arbetslösa varit
mycket oklar, och det straff varmed samhället sökte skrämma
lös-drivaren till ordnat arbete drabbade ofta även den ofrivilligt
arbetslösa. Kommittén gör emellertid en av de första klara distinktioner
mellan dessa båda kategorier, och som en nödvändig konsekvens
följde att kommittén rekommenderade olika åtgärder för dem. För
de arbetsovilliga ställde man fram de gamla korrektionsanstalterna,
och för de ofrivilligt arbetslösa rekommenderades allmänna
nödhjälps-arbeten av olika slag. Kommittén motiverar och preciserar sitt förslag
på följande sätt.
De ofrivilligt arbetslösa rekryteras huvudsakligen från "den
samhällsklass som av dagsverksarbeten främst har sin försörjning". Och
missväxternas "förlägenheter" drabba hårdast dessa, ty då
inskrän-kes eller upphör alldeles deras arbetsförtjänster, "såvitt de bero av
de enskilda företagarna". Dagspenningen nedsättes för alla, och
livsförnödenheterna fördyras. "Man måste förutse, att för denna klass
särskilda försörjningsutvägar, genom beredande av tillfälle till
arbetsförtjänst, oftast bliva oundvikliga." Kommittén förutsätter, att
kommunerna ha skyldighet att härom besörja och har därför "i förslaget
till kommunallag intagit stadganden, att kommunalförvaltningen bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
