Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 31 okt. 1938 - Kumm, Elfred: Från spannmålsundsättning till nödhjälpsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 Elf red Kimim
fonderna och medlen kunna utan tvekan kallas nödhjälpsarbeten.
Samma namn kan även ges åt många av de ordinarie allmänna
arbetena vid denna tid, trots att de väl startades främst med hänsyn till
den nytta de medförde för landet som helhet, och trots att de
finansierades ur statens vanliga utgiftsfonder. Ty försörjningsmotivet går
igen i varje uttalande och direktiv om statsunderstödda allmänna
arbeten under större delen av adertonhundratalet. Och vanligen
näm-nes detta motiv först, och därefter följer ett uttalande om arbetets
allmänna framtidsnytta. Det är mycket svårt att avgöra var gränsen
gick mellan de ordinarie allmänna arbetena och de arbeten som
igångsattes med huvudsakligt ändamål att bereda arbetsförtjänst åt
arbetslösa. Eller med andra ord, om tanken på arbetsföretagets
allmännytta eller omtanke om de arbetslösa var det primära, då ett
allmänt arbetsföretag sattes igång.
Överallt i landet förelågo stora behov av vägförbättringar,
hamn-och kanalbyggnader och utdikningar. Och kapitalresurserna voro
mycket begränsade, varför statsmakterna måste utvälja några få bland
de många ansökningar om statsanslag som förelågo. Det framgår med
all tydlighet, att man då föredrog att understödja nödårstrakter
framför andra. Regeringen önskade i en proposition, nr 81 1840, att
riksdagen skulle bevilja "en rund summa’" till allmänna arbeten, utan att
ingå på detalj fördelningen till olika arbetsföretag, ty därigenom
skulle regeringen bland annat "bli i tillfälle att sätta fördelningen av
medlen i sammanhang med undsättningsanstalter vid inträlfade
missväxter". Dessutom ägde regeringen en annan möjlighet att fördela
medlen efter arbetsbehovet. En del av statsbidraget till allmänna
arbeten utgick som lån och en del som anslag, utan
återbetalningsskyldighet. Proportionen mellan lån och gåva varierade alltefter
me-nigheternas behov och företagets allmännytta. Detta gav
myndigheterna möjlighet att kraftigare subventionera arbetsföretag inom
nöd-årstrakterna än inom mera lyckligt lottade landsdelar. Trots att
statsutskottet ogillade, att regeringen fick för stor handlingsfrihet vid
fördelningen av anslaget till allmänna arbeten, synes regeringen
mellan riksdagarna ha följt sina egna intentioner av ovan antydd art.
Den kunde därvid stödja sig på en stark opinion inom riksdagen.
"Några socknar sysselsatte sina arbetsföra understödstagare vid
vägförbättringar, andra utfunno andra sysselsättningar för dem, mer
eller mindre lönande. Men alla syftande på att lämna den flitige
utväg att genom arbete försörja sig och de sina, samt ådagalägga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
