Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 31 okt. 1938 - Kumm, Elfred: Från spannmålsundsättning till nödhjälpsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från spannniålsiindsättning till nödhjälpsarbeten 501
fick vara nöjd med en lön som direkt motsvarade hans
existensminimum. Redan under "goda" tider lågo ju lönerna mycket lågt, och de
pressades ned ytterligare under nöd- och arbetslöshetstider. Dessutom
började mycket tidigt den åsikten utbildas bland de makthavande,
att lönerna vid nödhjälpsarbetena borde ligga lägre än de i orten
gängse. Ty eljest skulle ju dessa arbeten "locka" till sig arbetare från
de enskilda företagen. Detta gällde både "’fattigvårdsindustrin" och
de stora nödhjäpsarbetena.
Då det med säkerhet kan antagas, att dåtidens nödhjälpsarbeten
gåvo åt arbetaren endast hans nödtorftigaste bärgning, måste därav
följa att de inte kunde äga någon större betydelse för
konjunkturåterhämtningen. Arbetarens köpkraft steg knappast så högt genom
de förtjänster han gjorde vid nödhjälpsarbetet, att han kunde
uppträda som köpare av andras produkter annat än de oundgängligaste
behovsvarorna. Inte heller föranledde arbetena någon större
efterfrågan på arbetsmaterialer. Vid dåtidens vägarbeten, strömrensningar
och utdikningar tarvades i stort sett endast spaden, yxan, hackan
och några andra enklare verktyg. Blott vid större kanalarbeten och
dylikt krävdes arbetsprodukter som framställts på annat håll. Endast
i undantagsfall gåvo således dåtidens nödhjälpsarbeten indirekt
sysselsättning åt arbetare utom arbetsplatsen. Det ringa behovet av
arbetsmaterialer förklarar även hur relativt små summor kunde räcka
till att hålla ganska stora nödhjälpsarbeten igång under längre tid.
Dåtidens arbetslöshet orsakades främst av missväxterna, vilka
merendels föranleddes av de frostbildande sankmarkerna. Nödåren
förvärrades av de usla vägarna, vilka i nödtid hindrade den ena orten att
effektivt bispringa den andra. Arbetslösheten berodde sålunda främst
på sankmarkerna och de dåliga kommunikationerna. När nu den
arbetslöse sattes att gräva diken, muddra farleder och bygga vägar,
undanröjde han därmed några väsentliga hinder för ett rikare
näringsliv, vilka åstadkommit hans arbetslöshet. Dåtidens nödhjälpsarbeten
upphävde sina egna orsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
