Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1938 - Strindberg, Axel: Den goda missionärsdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den goda missionärsdottern 559
Hennes osäkei^bet som människoskildrare fcommer måhända aldrig
någonstädes så bjärt till synes som i Sönerna (1932), där vi plötsligt
befinner oss mitt uppe i en lätt rövarromantiiskt idealiserad miljö.
Wang Tigern var en farlig karl men hade sina hedersbegrepp, och
när han skulle besegra en konkurrerande general som hindrade hans
ideellt betingade storröveri, ville han kämpa envig, varvid dock
rivalen ’’betedde sig som om han tänkt hugga ned Wang Tigern’’. Detta
gick emellertid illa nog, ty Wang Tigern "drog upp de tjocka
läpparna och blottade de vita tänderna och drog ned de ibuskiga svarta
ögonbrynen och lade armarna i kors över bröstet, och han stirrade så
hårt på den lille generalen och med en så vild Wick att den lille
mannen ryggade tillbaka ooh åtrade sig och svalde sin vrede". En tredje
intresserad person blev förklarligt nog ordentligt skrämd av det
inträffade, men Wang Tigern "lät honom förbli rädd, ty det passade
honom, oöh han log sitt kyliga löje". Vi skall inte fortsätta med att
plocka exempel på denne hjältes karaktär; nog sagt, att vänner av
den naiva rövaridealismen för hundra år sedan skulle uppskattat
dessa partier betydligt livligare än vad vi är i stånd till.
Generalens märkliga rövarsoldater fick inte "så mycket som röra
en flicka" och inte roffa odh plundra; de betalade ävenledes ordentligt
för sig, när det var något de behövde; utom i enstailca undantagsfall.
Ja, än mer, de skulle "beskydda folket" i känd Schillerstil, och en stor
del av volymen handlar om deras kamp mot orättvisan. Emellertid
vore det trots dessa banaliteter obilligt att frånkänna Pearl Buök ett
djupare intresse för fattigdomens proiblem. Som vanligt lyckas hon
bäst i teckningen av primitiva reaktioner. O-lan i Den goda jorden
hade under sin tjänarinnetid hos den rike Hwang slitit ont; hon, den
fåordiga, den oändligt tåliga, blir rent av vältalig när hon tänker på
hur hon i triumf skall återvända till Hwangs palats med sin nyfödde
pojke i famnen; oöh han skulle ha röda kläder. Det var ett av hennes
få glädjeämnen i livet när hon och mannen sedermera fick möjlig<het
att köpa jord just av denne Hwang.
När skall då en vändiDing till det bättre inträda, frågar Wang Lung,
bonden i Den goda jorden, sedan de flytt sitt hem för hungersnödens
skull. En annan stackare svarar helt enkelt: "En gång skall det bli
ett slut och det blir när de fattiga blir alltför fattiga odh de rika
alltför rika." För en senare, mer vaken generation aktualiserades frågan
om anslutning till befrielseverket. Den nyssnämnde Wang Tigerns
son, Wang Yuan, hade länge betänkligheter: "I allt deras elände var
det dock något hos stadens fattiga, som gjorde dto föga tilldragande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
