Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1938 - Gelfat, I.: Främre Orientens europeisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMRE ORIENTENS
EUROPEISERING
Av L GELFAT.
Främre Orientens europelsering genomföres av imperialismen odi
nationalismen. Givetvis har processen fortskridit på olika sätt i de
olika länderna: i Palestina och Syrien försiggår den icke som i
Turkiet, Egypten ooh Hed jas. Men grundlinjerna äro desamma och
kanske kan man våga -förutsäga, att konsekvens erna också skola bli
desamma.
Vad innebär då Främre Orientens europeisering? Kännetecknen
karakterisera fenomenets väsentliga innehåll: 1) de feodala
förhållandenas inom jordbruket sönderfallande, 2) industrialiseringen, 3)
stånds och klassers spontana uppkomst (med undantag för Palestina,
där man kan iaktta uppkomsten av en judisk arbetarrörelse som visar
en målmedveten strävan), 4) ökning av de ekonomiska och politiska
förbindelserna med den övriga världen, 5) relationerna mellan olika
nationalismer, 6) arbetarrörelsens oöh socialismens nuvarande
dynamiska roll vid omvandlingen.
Feodalismens upplösningsprocess försiggår under häftiga
sammanstötningar mellan de gamla jordbruksformerna och de nya
kapitalistiska formerna. Det anmärkningsvärda är, att detta försiggår i en
tid, då kapitalismen genomlever en kris i Europa och Amerika.
Främre Orientens feodala jordbruk karakteriseras därav att det
till största delen icke består av självständiga jordbruk utan av små
arrendejordbruk, för vilka avgifter betalas till de stora jordägarna.
Den feodala agrarregimen är förhärskande i Främre Orienten sedan
hundratals år tillbaka och är i stor utsträckning resultatet av
för-läningar, som jordägania en gång erhöllo för sina insatser i krigen.
Ännu i början av det nittonde århundradet karakteriserades den
feodala regimen i Främre Orienten, särskilt i Palestina, Syrien, Irak
och Egypten, av följande:
1) Den odlingsbara jorden utarrenderades till bönder, som antingen
odlade den själv eller med hjälp av lönearbetare. Jord, som icke
fann någon arrendator måste byns sclieik själv arrendera (Egypten).
I Palestina och Syrien, där arbetet på jorden nästan överallt var
gemensamt, inträdde byn som arrendator. Jorden fördelades mellan
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
