Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 23 dec. 1938 - Brost, Erich: Polen och stormakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606 Erich Bros I
tum att revisionsvänliga röster hördes även i England och
Frankrike. Redan på den tiden sökte Polen, som var skyddat mot tyskt
angrepp endast genom sitt förbund med Frankrike, att minska
riskerna i väster genom en överenskommelse med sin östra granne. Den
25 juli 1932 slöt Polen en non-aggressionspakt med Sovjet för en
tid av två år. Denna pakt var den då nye utrikesministern Becks första
handling. Den var så mycket betj^delsefullare som Polen hittills städse
riskerat att bli trängd mellan två i vänskapligt förliållande till
varandra istående stormakter — en risk som blev så mycket större i och
m-ed att Sovjet blev starkare och Tyskland upprustade. Ett liknande
läge hade en gång tidigare lett till laodets delning. År 1932 kände siig
emellertid Sovjet hotat av Japan och använde då tillfället att säkra
sin västra gräns.
Den stora fördel, som non-aggressionspakten med Rysisland redan
då gav Polen, kom dock riktigt klart till synes först då
nationalsocialisterna fingo makten i Tyskland. Alltför snabbt har man under
de sista årens polska, skenbart tyskvänliga utrikespolitik glömt det
faktum att Polen 1933 ville med intervention möta den fara, som
nazisternas makttillträde betydde för den europeiska freden och den
internationella rättsordningen. Polen stod då ensamt men kände sig
stärkt just genom non-aggressionspakten med Sovjet. Även utan
denna tycktes dock ett ingripande från Sovjet till förmån för det
nazistiska Tyskland föga sannolikt, fast relationerna mellan Sovjet
och Tyskland till en början förblevo ostörda. Såsom tecken på att
han var beredd till en hög insats, beslöt marskalk Pilsudski att
fördubbla militärbevakningen vid de polska ammunitions förråden i
närheten av Danzig under den tid det tyska valet pågick. Polens villighet
att intervenera blev dock till intet emedan Polens bundsförvant
Frankrike kort och gott avböjde en dylik åtgärd. Kort efteråt började
förhandlingarna först med den nazistiska senaten i Danzig och senare
mellan Tyskland och Polen, vilka i januari 1934 ledde till en
tyskpolsk 10-årsöverenskommelse om en non-aggressionspakt, som
åtminstone för tillfället i grund förändrade läget i Osteuropa och som
för övrigt också betecknade ett första resultat för den nazistiska
utrikespolitiken, som genom detta avtal sprängde ringen av möjliga
motståndare. Polen föranleddes att gå med på överenskommelsen
bl. a. därför att landet genom ingåendet av fyrmaktspakten i juni
1933 ånyo lämnats i sticket av Frankrike och kände sig hotat av
isolering i väster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
