Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 23 dec. 1938 - Händelser och spörsmål - L.-O. Frossard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
L.-O. Frossard. Det finns i den franska politiska världen, detta
hemlighetsmakarnas förlovade land, många gestalter som
inte tillhör de egentliga förgrundsfigurerna men som likväl betyder
ganska mycket. Främst gäller detta givetvis för de utrikespolitiska
experterna men även om de socialpolitiskt sakkunniga kan liknande
uttalanden fällas. En av dessa senare är L.-O. Frossard, vars
namn nu ofta citeras i fransk press. Att han inte vill framträda
alltför mycket, beror nog till en del på hans revolutionära förflutna,
vilket han nu måste försona med sin aktuella politik som högst
moderat socialist. Men samtidigt har nog också detta förflutna
bidragit till att ge honom en viss resonansbotten i båda lägren. Den
franska politikern ser inte utan vidare med misstroende att en man ändrar
ståndpunkt utan betraktar honom ofta i hans nya stånd som en
värdefull tillgång för förhandlingspolitiken. En fransk politiker debuterar ju
ofta med djärvt radikala punkter på sitt program för att sedan
modifiera detta i enlighet med de praktiska kraven. Clemenceau är i viss
jmån ett exempel på detta, ehuru han dock alltid förblev sig själv.
Briand synes från början ha tagit sikte på denna utvecklings gång,
åt-miinstone får man detta intryck av den moderata journalisten George
Suarez’ nyutkomna biografi över honom. Det är ofta på detta sätt som
den franske politikern uppnår sin verkliga medlarställning. Frossard
synes vara på god väg att arbeta fram e,n liknande karriär.
Intressant nog ha,r L.-O. Frossard redan hunnit med att själv berätta
litet om sin stormiga ungdom. Det skedde i en bok med den talande
titeln »Från Jaurés till Lenin». Av judisk börd, tillhörde Frossard
ursprungligen en samhällsklass, som i Frankrike under detta sekel varit
både omdiskuterad och betydelsefull, nämligen folkskollärarnas. Denna
kår var före kriget och är ännu den gaimla radikalismens och
antipatrio-tismens högborg. Gustave Hervés pacifistiska agitation har
efterlämnat djupa spår i dess led, och hans .andliga arv förvaltas
under namnet hervéismen kanske främst av folkskollär,arkåren. Dess
kongresser är fortfarande evenemang ,av en viss politisk betydelse,
och under folkfrontsåren hördes därifrån nog så radikala toner. Till
stor del berodde denna folkskollärarradikalism på de omständigheter
under vilka kåren måste arbeta,. Den lydde nämligen egendomligt nog
inte under undervisningsministeriet utan under det i Frankrike politiskt
särskilt viktiga inrikesministeriet. Därmed kom naturligtvis
folkskollärarna under omedelbar påverkan från högre håll, och offren blev många.
Också den unge socialisten Frossard råkade illa ut, han blev avsatt från
sin post, och den som avsatte honom var ingen mindre än Louis Barthou.
Händelsen var knappast ägnad att mildra hans missnöje, och i den
under kriget uppspirande oppositionen mot borgfredspolitiken tog han
verksam del. Oppositionens ledare var Paul Faure och Jean Longuet,
och den växte snabbt i betydelse. På Zimmerwaldkonferensen repre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
