Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 In- och vitrikes
ningar, så måste det bli mindre över för annat, för både vanlig
räntabel produktion och för konsumtion.
Det nya budgetförslaget är visserligen till siffran balanserad med
ett mindre överskott, men de opponenter, som pekat på det faktiskt
föreliggande underskottet, ifall man endast räknar med löpande
inkomster, ha otvivelaktigt rätt. Åtskilliga miljoner fonderade medel
ha tagits i anspråk för att undgå skattehöjning eller nya skatter. Det
kan givetvis diskuteras, om denna väg är den enda riktiga. För ett
år sedan ansågs det, att de löpande inkomsterna borde ökas för att
nå balans, men i år säges det, att disponibla tillgångar i stället böra
tagas i bruk. Vadan denna skiljaktighet? Principiellt sett bör under
en högkonjunktur budgeten minst gå ihop med hjälp av löpande
inkomster, medan under lågkonjunkturen fonder eller lånemedel må
tagas i anspråk. Den ändrade inställningen kan således helt enkelt
sammanhänga med en annan bedömning av konjunkturutsikterna och
gör så också. i
På ett sätt såg det visserligen inte helt förhoppningsfullt ut i
världen vid förra årsskiftet, men ingen visste eller rättare sagt de flesta
hoppades och trodde att den depression, som då kommit till synes
snabbt nog skulle kunna övervinnas. Om ett sådant antagande var
riktigt, förelåg också rätt att budgetera med relativ optimism. I år
är visserligen det aktuella läget icke ogynnsammare, åtminstone icke
mycket, men framtidsutsikterna te sig särdeles ovissa. I en sådan
situation bör näringslivet knappast belastas med ökade skatter. Skulle
det visa sig, att världen får njuta av någorlunda goda tider ännu
något år framåt, är det ju möjligt och väl sannolikt, att
kapitaltillgångar icke behöva tas i anspråk, men skulle tiderna bli sämre,
synes det vara det riktiga att verkligen använda dem. Det beror således
på bedömningen, vilken balansmetod som bör komma till användning.
Ett önskvärt mål vore att höja skatterna under goda tider, men
att sänka dem under dåliga i stället för tvärtom. Det har framhållits
att den vackra drömmen redan övergivits. Ja, pressas utgifter på
landet, som man icke räknat med, såsom nu försvarsutgifter, är det
en skäligen naturlig sak, att det skall ställa sig svårare att genomföra
ett sådant program, och bli de nya utgifterna tillräckligt stora, kan
det förvisso omöjliggöras. Då får man nöja sig med att icke belasta
med skatter ytterligare under lågkonjunkturen. Men är det nu
egentligen någonting, som socialdemokraterna kunna ställas till ansvar för,
att världen tappat förnuftet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
