Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Alm, Harald: Är gudstro oförenlig med demokrati?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Harald Alm
till diktaturens iwntalitet. Gudstro synes oförenlig med folkstyrelse,
teokrati med demokrati.
En fråga står dock ännu öppen: Det är tron på Gud som något
absolut, som gör den oförenlig med demokratin. Är det nu dock
nödvändigt att föreställa sig en gud som något absolut ?
Religionshistorien ger intet faktiskt belägg för en dylik
nödvändig-het. Själva ordet Gud har icke något med föreställningen om något
Absolut att göra. Det betyder rätt och slätt "den gode". Likaså
grekernas theås och det gammalnordiska ase. Det betyder ljusvarelse,
den vitglänsande, den himmelske. I den levande folktron äro gudarna
icke något absolut. Redan av det förhållandet att de äro flera,
framgår deras relativitet. De föreställdes såsom varelser mer goda, visa,
ljusa, friska och starka än vanliga människor men dock med
begränsade möjligheter.
Och hur är det med kristendomen själv? I våra dagar framställer
man såsom det specifikt och innerst kristna tron på en absolut Gud.
Den avgörande frågan lyder: "Tror du på Gud?" Men tron på den
ende absolute guden finns även inom islam eller inom javeismen.
Vad var det avgörande i Jesu brott med den gamla judendomen?
Var det icke just detta att han ville ersätta tron på Jave som en
asiatisk despot och tyrann, inför vilken människorna voro aska och
stoft och intet, den alltkrävande hämnaren intill tredje och fjärde led,
den omättlige krigs- och nationalguden med tron på en älskande
fader? Det var ett brott mot diktaturens idé, och han fick umgälla
det med döden.
Kristendomen, gudstron står således vid ett vägskäl. Antingen
betonar den mer och mer tron på Gud som den absolute. Men ju
mer det sker, dess mer vänder kristendomen tillbaka till den
ortodoxa judendomens javeism och den gammaltestamentliga kärlekslöse
hämnaren och diktatorn, desto mer gör den Jesu offerdöd meningslös.
Eller lägger den mer och mer vikten vid kärleksmomentet inom
kristendomen. Men ju mer detta sker, dess mer relativ blir Gud. Ty att
älska det innebär alltid att i en annan varelse se något av en jämlike,
det innebär beundran, det innebär ömsesidighet. Det är kort och gott
att stå i relation till en annan varelse, att uppleva sin stora relativitet.
Den absoluta makten, som iöke tål att stå i relation till någon annan
varelse, det är kärlekslöshetens och jagiskhetens idé i sin yttersta
utformning. Det är hatets och förintelsens makt. Att älska och skapa
det kan endast en relativ makt. Totalitärt gäller endast kärlekens
krav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
