Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67 In- och utrikes
åt inånga. Det finns all anledning förmoda^ att det kan och bör bli
fallet även annorstädes.
Om man ger flyktingarna tillfälle att arbeta och verka. Avstänger
man dem därifrån skall man icke vänta, att de trots det kunna
bidraga till utvecklingen. Därför verkar det underligt, om man
visserligen är med om att hjälpa men inte att utbilda, ty givetvis kan en
omplantering i nya förhållanden nödvändiggöra utbildning, bortsett
från att många medföra barn och ungdom. Ju mer man lägger till
rätta för dem, ju mer gagn kunna de göra. Det synes vara en enkel
regel, som icke kan bestridas.
Sedan må det vara aldrig så sant, att får ett land endast ett slags
ynkesmän och kanske en mycket specialiserad sort, kan det bli svårt
att placera dem och medföra besvärlig konkurrens på just det
området. Men så mycket större anledning att söka utbilda för andra
verksamhetsgrenar. Sett i stort lär det i varje fall vara svårt att
förneka möjligheterna till vinst för folkhushållet, om människor med
vetenskaplig eller teknisk kunnighet över huvud taget få komma
in i landet, även om de skulle komma utan något större
kapital. Just nu ha vi god tillgång på sådant och ju mer det kommer till
användning ju bättre.
DESSUTOM ÄRO VÅRA PROBLEM av jämförelsevis ringa
storleksordning. Momentant svårare — men kanske i längden
bättre — har t. ex. Frankrike det, som måste ta emot flyktingar från
snart sagt alla håll. Rebellsegern i Katalonien medförde en stor
flyktingström över den franska gränsen, därvid det icke gavs något annat
val än att söka ordna så gott det gick för de vinddrivna.
Det var väl ingenting annat att vänta än att rebellerna till slut skulle
segra. I Katalonien tillsvidare, men det torde väl i längden vara en
hopplös kamp som det spanska folket strider även i de delar av
landet, som hittills kunnat försvaras. Mot två stormakters förenade
stöd lär det spanska folket icke kunna hålla stånd. Ensamma hade
rebellerna helt visst icke länge kunnat terrorisera landet, men om de
förses icke blott med vapen och förnödenheter utan också med
trupper, medan den legala regeringen lidit brist på vapen och
ammunition och icke tillåtits införa sådan, är det förståeligt, att den till sist
måste duka under och mest förvånande är att den kunnat hålla
ställningen så länge den gjort.
Man skall visserligen inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
