Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Svensson, Olle: Utilitarismens tidevarv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utilitarismens tidevarv 117
III.
Man bör först lägga märke till vår tids fullkomliga brist på
revolutionära tendenser. (Ett inbördeskrig är ytterligt sällan en revolution,
vilket bl. a. Ortega y Gasset påpekat.) Man är djupt fientligt inställd
mot det revolutionära — trots alla "revolutionerande" uppfinningar.
Allt vad anarki heter är totalt bannlyst. Detta är väl ändå menat som
skämt? Enligt allmänna föreställningar försiggår ju i vår tid en
väldig revolutionär kraftmätning mellan tre ideologier. Den
kommunistiska: Ryssland. Den fascistiska: Tyskland och Italien. Den
demokratiskt liberala: det övriga Europa samt Amerika.
Men ideologier har nu alltid en benägenhet att vara teoretiska och
abstrakta, en benägenhet att bara vara en klädedräkt av viss kulör,
som vem som helst kan draga på sig utan att nämnvärt förvandlas
i sitt inre. Och är nu inte också denna kraftmätning mellan de tre
ideologierna i grund och botten ganska abstrakt och utvärtes ?
(Sammanställningen abstrakt och utvärtes plågar väl en fackfilosof!)
Ooh existerar i verkligheten någon gapande klyfta dem emellan,
någon obotlig söndring? Nej! Klyftan och söndringen är till största
delen fiktioner.
Nästa f råga kanske vedcar banal. Törs en statsman representerande
någon av dessa tre ideologier deklarera sin politik annorlunda än så:
vår strävan är endast allas nytta, vi har en enda önskan: nationens
nytta. Ryssland har statssocialism. Tyskland har det i stort sett
också. De i liberalistiska handelsbodar avlade demokratierna tvår
naturligtvis sina händer, om de beskylls för statssocialism. Och likväl
finns det inte en demokratisk statsman i dag, som, om man skulle
fordra överensstämmelse mellan hans förklaringar inför folket och
hans övertygelse, skulle kunna förneka att han är socialist! Och att
han som ledare av staten vill söka förverkliga sin socialism. Jag
vågar också påstå att högerpartiet i Sverge strängt taget har
socialistiskt program.
Man invänder: ni förväxlar tydligen socialism med utilitarism. Jag
svarar: inte jag — den förväxlingen har verkligheten skött om. Man
invänder också: mellan de tre ideologierna existerar väl ändå en
oerhörd andlig klyfta, en andlig-metodisk klyfta! Jag tror det inte. Den
är bara skenbar. Rysslands och Tysklands inbördes maktställning
samt dessa båda parters gemensamma front mot demokratierna beror
bara på att dessa förstnämnda på grund av historis-ka
omständigheter tvungits att under extraordinära former förverkliga sitt utili-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
