Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Västberg, Disa: Kvinnorna i den socialdemokratiska rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Disa Västberg
hållande länken mellan de över hela landet strödda kvinnoklubbarna,
som höll sin kongress vart 3 :dje år. Endast mycket få klubbar voro
under denna period samlade i distrikt.
Med den allmänna och lika rösträttens seger, för vilken den fåtaliga
kvinnoskaran tappert kämpat vid männens sida under många år, fick
kvinnorörelsen en fastare grund att bygga på. Det nuvarande
socialdemokratiska kvinnoförbundet bildades på en kongress den 16—18
februari 1920, och det hade vid starten 67 klubbar med c:a 3,000
medlemmar. Sedan gick förbundet sakta och säkert framåt. Vid den
första 5-årsperiodens slut hade förbundet 170 klubbar med 5,263
medlemmar, efter 10 års arbete 223 klubbar och 6,440 medlemmar, och
med 15 år bakom sig noterade förbundet 396 klubbar med 15,137
medlemmar. Nu har kvinnoförbundet omkring 700 klubbar och c:a
26,000 medlemmar och dess månadstidning Morgonbris utgår i en
genomsnittlig upplaga på 28,000 ex.
Förbundets primära organisationer äro klubbarna. Sådana finnas
nu i alla län i vårt land. På eget initiativ ha klubbarna undan för
undan bildat distrikt. Nu uppgår distriktens antal till 27 och varje
län har sitt eget. Skånes båda län bilda dock ett distrikt, medan
Västernorrlands län är delat i två, varjämte Stockholm och Göteborg ha
egna distrikt. Klubbarna måste vara obligatoriskt anslutna till sin orts
arbetarkommun och därmed till partiet. Förbundets ledning utgöres
av en styrelse på 11 ledamöter, varav 5 bosatta i Stockholm bilda ett
verkställande utskott, medan de 6 övriga ledamöterna äro bosatta i
landsorten. Förbund och distrikt ha egna studieledare och över 25
procent av klubbarnas medlemmar deltaga i studiearbetet. En av
förbundet upprättad bildningsfond, till vilken alla klubbar betala avgift,
utdelar årligen ett par tusen kronor i stipendier till förtjänta klubbister-
I begynnelsen voro kvinnorna mera fruktade än önskade som
medlemmar i arbetarrörelsen. Men så tidigt som 1890 beslöto dock
Stockholms arbetarklubbar rikta en appell till kvinnorna att bli medlemmar.
Så skedde även på andra håll i landet. Partiets högsta ledning har
alltid i alla skiften varit sympatiskt inställd till kvinnornas
organisering. Redan partiets första kongresser behandlade agitationen bland
kvinnorna, och kongressen 1894 beslöt inte blott förorda kvinnliga
fackföreningar utan ock särskilda kvinnoklubbar, men kvinnornas
önskemål om kvinnliga agitatorer fann dock ingen riktig resonans
inom partiet, De 13 kvinnliga ombuden vid 1908 års kongress begärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
