Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Karlbom, Torvald: Fackföreningsrörelsen, staten och arbetsfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Torvald Karlbom
denna principiella linje har ingen avvikelse skett. Beslut om
arbetsned-läggelse äro kringgärdade med korrektiv mot förhastade beslut. Ingen
arbetsnedläggelse får ske med mindre än att tvist varit föremål för
förhandling. Det samhälleliga förlikningsväsendets alla procedurer
skola i regel också först genomgås innan fråga om arbetsnedläggelse
tages under omprövning. Därtill kommer att i regel föreskrives
kvalificerad majoritet för beslut om arbetsnedläggelse varjämte
vederbörande fackförbunds ledning skall godkänna åtgärden. Blir det fråga
om större nappatag så inhämtas också i regel den centrala
organisationsledningens medgivande innan någon åtgärd vidtages. Någon
anledning att frånkänna dem, som sitta i de fackliga organisationernas
ledningar, egenskapen av att känna sitt ansvar inför ett vidare forum
än den egna organisationen föreligger icke heller. Redan i
behandlingssättet av dylika angelägenheter ligger således en garanti för att
det först är i yttersta nödfall, som stridsåtgärder av sådan omfattning
att de kunna åstadkomma allvarliga friktioner i samhällslivet företagas.
Då därtill kommer att arbetarna i regel lida mest av en konflikt och
att det för de flesta av medlemmarna blivit klart, att rörelsens
ekonomiska resurser betyder mera som stöd i ryggen på förhandlarna än
då de börja utbetalas, torde s. k. okynneskonflikter tillhöra ett
förgånget skede.
Utvecklingen på arbetsmarknaden ifråga om antalet
arbetsnedläg-gelser och deras omfattning giver icke heller uttryck för att
organisationernas ökade omfattning och bättre ekonomiska ställning
medfört ett ökat antal arbetskonflikter. Utvecklingen har i stället gått i
motsatt riktning. Under perioden 1920—1928 löstes genom
förhandlingar 70 procent av alla lönerörelser omfattande 72 procent av de
av lönerörelserna berörda medlemmarna. Perioden 1929—1937 voro
respektive siffror 83,8 och 84 procent. Under de tre senaste åren äro
siffrorna för genom förhandlingar lösta avtalsfrågor respektive 88,
94 och 92 procent omslutande respektive 95, 99 och 91 procent av
de av lönerörelserna berörda medlemmarna. Till dessa siffror bör
fogas att medlemsantalet i Landsorganisationen har från 1928 till
1937 stigit från i runt tal 469,000 till 840,000, Det bör kanske också
tilläggas att trots de ogynnsamma siffrorna för den förra perioden i
förhållande till den senare så ansåg sig statsrådet Liibeck,
socialminister i den då sittande högerregeringen, vid
arbetsfredskonferensen 1928 kunna konstatera att de allmänna förutsättningarna för
samförstånd mellan arbetsmarknadens parter voro goda, vilket tyder pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
