Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Fredriksson, Karl: Det fria ordet i partitjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fria ordet i partitjänst 183
ledare från particentralen. Sådant material förekommer. Det klassiska
exemplet är en kommentar till en riksdagsdebatt, som en spefågel i
Ny Tid roade sig med att stycka sönder till en serie pressklipp,
hämtade ur ett halvt dussin olika partitidningar. Detta skoj med de
fattiga kollegerna uppfattades kanske från deras sida som ett
översitteri. En tidning som har ett par tre medarbetare bara för
ledarspalterna kan kosta på sig att spotta i kålen. Är man tre eller fyra
personer på hela redaktionen i en dagstidning kan det vara en
välkommen lättnad att någon gång få en ledare till skänks. Men olusten att
svälja cirkulärledare pekar åt rätt håll. Bortsett från valrörelserna,
då all tillgänglig ammunition skyfflas fram och vanligen även
förbrukas, är det ett synnerligen begränsat material som genom partiets
informationsavdelning förmedlas till partipressen. Vi har på
informationsavdelningen fått höra klander för denna sparsamhet. Men den
är fullt överlagd och utövas med partiledningens goda minne.
Om det ifråga om textmaterialets standardisering skulle övas en
befogad kritik, så vore det rimligare att påtala det faktum, att
befintliga möjligheter till samverkan på det redaktionella området alltjämt
är så försummade och röner så ringa intresse från partiredaktionernas
sida som vad fallet är. Ett exempel: en partitidning Arbetet håller sig
varje dag med något som kallas kultursidan. Det är bidrag av
växlande värde. Men ser man till genomsnittet blir det ett ganska
respektabelt bidrag till att göra den politiska och kulturpolitiska texten
varierande odh mera vittspännande. Och även om läsprocenten för denna
avdelning ligger lågt, bidrar den till att höja allmänrespekten för en
tidning, där en sådan sida blivit en institution. Man skall icke
underskatta den sidan, ty även där ligger ett propagandavärde. Det finns
folk som tycker om att ha en fin tidning, även om de själva läser
uteslutande lättgodset. Det vore en överkomlig och ekonomiskt
bagatell-artad sak att låta alla partitidningar få del av ett sådant textmaterial.
Man skall invända, att det inte finns utrymme eller att det inte finns
intresse bland läsekretsen. Det skulle jag kanske själv ha svarat när
jag var redaktör. Jag minns att min entusiasm för till exempel vissa
artiklar i ABF-serien var ganska sval. Vad utrymmet beträffar har
emellertid resurserna vuxit avsevärt. Vad sedan beträffar
publikintresset kan det hända, att den tidning som kan kosta på sig att
dagligen prestera bidrag av denna typ icke finner skäl att upphöra. Att
folk inte orkar läsa långa artiklar gäller visserligen på redaktionerna
som ett axiom. Men till och med något så otroligt kan inträffa och bli
en vana — en vana som kommer av att man vänjer sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
