Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Svanberg, Victor: Social diktning under arbetarrörelsens genombrottsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Victor Svanberg
filosofisk. Ahasverus, den vandrande juden, stiger ned i den klyfta,
där Prometeus sedan sekler ligger bunden, marterad för sitt trots
mot Zeus’ våldsmakt. Ahasverus vill övertyga den fängne titanen om
att motstånd mot våldet är lönlöst. Till svar på Prometeus’ fråga, om
icke världen dock blivit en liten smula bättre, sedan Ahasverus börjat
sin vandring, är det, som den vandrande juden med argument från
Schopenhauer, från Darwin och från Marx bevisar livskampens eviga
upprepning, låt vara under nya former. Som slaven förtrycktes av
sin romerske herre, den medeltida livegne av borgherrn, så förtrycks
nu fabriksarbetaren. Maskinerna uppfunnos för att arbeta åt
människorna, men dessa ha i stället blivit trälar åt sina nya trälar. Massorna
sugas in till storstäderna, där rökmolnen stänga solen och sjukdomar
härja i de trångbodda fattigkvarteren. Och de som stanna kvar på
landet, ha det ej bättre, de proletariseras också. I de skördar, som gunga på
fälten, ha de ingen del, glädjen förstummas, och landsbygdens barn
tvingas att söka de trakter, där industrins jättespindel spinner sina
nät. Mot denna järnhårda bevisning har Prometeus inga motbevis, men
han hoppas på den stora revolten. Han skall spränga sina bojor, han
skall ila
"med hjälpens fackla och förstörelsens,
med vredens eld, förtryckare, till eder,
till de förtryckte med bönhörelsens".
Om Viktor Rydberg i sitt anatema över kapitalismen är klassiskt
abstrakt, är Strindberg desto konkretare. När han 1879 skrev Röda
rummet, hade han den första stora arbetskon flik tens,
Sundsvallsstrejkens, och den börjande socialistiska agitationens fakta att stödja sig
på. Han vänder sig ej, som Rydberg, i största allmänhet mot dem
som predika förnöjsamhet och underkastelse. Han hånar in concreto
de arbetsgivare, som skenbart till arbetarnas båtnad men i
verkligheten i eget intresse leda diskussionerna på "arbetarföreningar" till
tama samhällsbevarande resolutioner. Han förlöjligar societetsdamer,
som starta välgörenhetsföreningar, där de odla sin inbördes avund,
och besöka fattigkvarter med parfym på näsduken. Etsande frän är
satiren i kapitlet Vita bergen, om fru Falks expedition till ett
"riktigt bra", d. v. s. ett fallfärdigt hus, där hon bjuder på frälsning,
medan snickare Eriksson läser lagen för henne och hennes förljugna
välgörenhet: "öva den på barnen, för all del, de kan inte försvara sig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
