Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Svanberg, Victor: Social diktning under arbetarrörelsens genombrottsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Victor Svanberg
är ett uttryck i förordet till Giftas I, 1884, där författaren deklarerar
att han är socialist, "som alla upplysta människor nu för tiden".
Liksom Röda rummet är genombrottsverket för åttitalets prosa, äro
Bååths Dikter dess första diktbok. Den kom också ut 1879. I den finns
en dikt kallad "Vid Café du Lac" och daterad Köbenhavn i augusti
1878. Den skildrar överklass på restaurant och slutar med att mana
fram hatet och hotet i blickarna hos en skara arbetare, som drar
förbi, med brännvinsrus i stället för de fina herrarnas champagnerus:
"det kändes som åska i luften låg". Tydligare är Bååth i en tre år
yngre dikt, Ett socialistmöte, också den lokaliserad till Köpenhamn.
Där finns nöden, svälten, hatet, tvivlet på Gud, som tillstädj er
orättvisorna, extasen i väntan på en vedergällning, som de ofödda barnen
en gång skola sätta i verket. Man har velat tolka en bild av lekande
barn i näst sista strofen som en antydan om hoppfullhet, men efter
denna ljusglimt kommer slutstrofens fråga, om grändernas folk skall
samla sig till strid mot borgarhus och palats.
Mera resolut än Bååth har 80-talets andra skånska lyriker, Ola
Hansson, tagit upp den sociala frågan i diskussion och i diktning.
Han har förebrått sin föregångare, att denne känner folket av i går
men ej folket av i dag. Själv arbetar han dock i det hela med
samma teknik som Bååth, sättande överklassdagdrivarnas tanklösa
liv i kontrast till det arbetande folket, men onekligen lyckas han
bättre med att åskådliggöra, vad hårt kroppsarbete egentligen vill
säga. Den tröskare, han ställer för sina läsares ögon i en dikt
med den ironiska titeln Idyller (Dikter 1881), våndas verkligen
under sina spända musklers tunga tag. Liksom Bååth har Ola
Hansson fått väckelsen från Danmark. I en anmälan av Pontoppidans
allmogeskildringar isäger han om "En Bondeidyl", att den skildrar
"klyftan mellan hemmansegarne och husmännen", "förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare i den form, som denna fråga
erhållit ute på landsbygden. Det är århundradets stora rörelse . . . Den
tid är kanske icke långt avlägsen, då den kamp, som är samtidens
mer än någon annan (kurs. här), men hittills varit inskränkt till
städerna, sprider sig ut till landsbyarne". Han tillägger, att han av
egen erfarenhet kan intyga, att den existerar inte bara i Danmark
utan också i Skåne. Vad han sett av fattigdom på den rika skånska
slätten, har han berättat i en novellsamling, Slättbyhistorier, som
han förgäves sökte få förläggare åt (den trycktes först 40 år
senare). En berättelse sådan söm "Fattigliv" ger gripande stickprov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
