Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Svanberg, Victor: Social diktning under arbetarrörelsens genombrottsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Victor Svanberg
skola uppstå, komma att arbeta socialismen i fhänderna — socialismen :
la fin du tout." (till Lagerberg 13 dec. 1886).
I denna stämning ihar Snoilsky uppenbarligen skrivit Poesiens
vandring, publicerad i Julquellen 1886. Från en fest i de rikas boningar
svävar "sångens mö" med ett fång blommor ned till eländets barn
för att trösta och glädja dem, men hon möts med ett hånskratt:
de svälta, och blommor mätta dem inte. Dikten framkallade en hel
rad mer eller mindre välmenta protester, först och främst en av
Wirsén, som försäkrade, att poesin alls inte misslyckats i sitt
välgörande syfte. Utan att ingå på denna litterära polemik, på Snoilskys
egna urskuldande förklaringar eller på senare subtila kommentarer
kan konstateras, att Poesins vandring är en bankruttförklaring inte
bara för efterromantikens skönhetskult utan också för den liberala
samhällsuppfattning, som trott på den sociala frågans lösning genom
små frivilliga eftergifter från överklassens sida. Det är ingen
tillfällighet, att dikten blev årtiondets mest uppmärksammade tendensdikt.
Medan Snoilsky stannade i social resignation, tog Strindberg ut
steget till öppen fientlighet mot de idéer han ett par år förut så ivrigt
förfäktat. Svängningen blev klar för alla genom hans självbiografi.
Tjänstekvinnans son, 1886, där socialismen avfärdas som romantik,
men de initierade hade redan i tidigare böcker av honom kunnat märka
tecken till en strömkantring. I sin anmälan av Giftas II uppvisade
Hjalmar Branting, att Strindberg missförstått själva drivkraften
i den moderna samhällsutvecklingen, som är en förutsättning för
socialismen. Förledd av sin rousseauism förnekade Strindberg
indu-striarbetarproblemets avgörande vikt, och kvinnofrågan gav
dödsstöten åt hans demokratiska tänkesätt. Sedan han offrat idéen om
jämlikhet mellan könen, offrade han också klassutjämningens idé. Att
den starkare har rätt till alla medel i kampen för tillvaron predikar
han frenetiskt redan 1887 och predikar det extatiskt sedan han stiftat
bekantskap med Nietzsches arier- och övermänniskolära.
Brytningen med demokratins och socialismens idéer hade
åttitalis-terna gjort så grundligt, att 90-talet inte gärna kunde överbjuda
föregångarna. I jämförelse med den uppskruvade antidemokratismen
i Strindbergs I havsbandet eller i Ola Hanssons Ung Ofegs visor är
Heidenstams aristokratism i Hans Alienus eller Levertins i Livets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
