Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Tingsten, Herbert: Kyrkan och den sociala frågan vid socialismens framträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkan och den sociala frågan vid socialismens framträdande 2?>9
nades. De underordnade tycka sig gemenligen vara de strängast
anlitade, de mest betryckta. Såge och förstode de underlydande allt vad
som trycker deras rättsinnade odh allvarliga husbönder, såge och
förstode den vid sin stav kringvandrande bettlaren allt vad som
bekymrar den en härskarstav, ja, den en konungaspira högt uppbärande
befallningsmannen, så skulle den iförre icke vilja byta tjänst med den
senare . . ^
I mer eller mindre klara och energiska ordalag varieras dessa
tankegångar i det stora flertalet av tidens uppbyggelseskrifter. Gud har,
skriver en prästman, "ordnat det så, att ibland människor skall vara
skillnad i stånd, högre och lägre stånd, likasom han ock har gjort att
rika och fattiga skola vara om varandra i världen." Missnöje med den
jordiska ställningen är missnöje med Guds beslut. "En mänsklig
sä-desman, när han utsår sin säd, söker att få den så jämt fördelad på
åkern som möjligt är. Helt annorlunda förhåller sig Gud, då han med
sin hand på denna världens åker utströr sina timliga gåvor, de
jordiska ägodelarna häri inberäknade. Han strör dessa helt ojämnt, på
somliga tegar tjockt, på isomliga tunt. iDet upplysta förståndsögat ser
häruti både visdom och kärlek, under det mången världsmänniska
icke blott undrar över ett sådant Guds handlingssätt utan även
missnöjd klandrar det i sitt hjärta."^ Ur evig’hetens synpunkt innebär
en god världslig ställning en ständig Ifrestelse. Rikedom och
iram-gång äro snaror, som locka till överskattning av jordelivets betydelse
och därigenom minska utsikterna till himmelsk lycka. Fattigdomen
är däremot, rätt förstådd, till nytta för den andliga, religiösa
utvecklingen och bereder sålunda stora frälsningsmöjligheter. "Det är
nämligen antagligt och av erfarenheten bekräftat, likasom i sakens natur
grundat, att ide med känslor, iej kvävda av livets njutningar och
fåfängliga omsorger, skola villigare sluta sig till inbjudningen att söka
skatter i en annan, evig värld, att dessa så otillfredsställda i sitt yttre
livs villkor också snarare skola känna och uppriktigare erkänna sitt
inre livs brister , . Då Gud "prövar sina barn med någon
lekamlig nöd, så sker det för att bevara deras sanna lycka oöh välfärd. Ty
när han ser, att de genom framgång och timlig lycka skulle dragas in
i världen och dess mångahanda och därigenom lida skada till sitt
andliga liv, måhända till och med avfalla från nåden, så lägger han dem
något kors uppå ... Så bliva de mer och mer befriade från de band,
som binda dem vid jorden och uppfostrade för himmelen."^ Därför
äro ofta de i jordisk mening rika fattiga i högre mening ooh de i jor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
