Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Tingsten, Herbert: Kyrkan och den sociala frågan vid socialismens framträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkan och den sociala frågan vid socialismens framträdande 2?>9
tjänandets väg." Prästerna uppmanaides att i sin predikoverksamihet
behandla den sociala frågan för att motverka socialismen.^^
Omkring år 1890 är den kyi^kliga diskussionen rörande den sociala
frågan utomordentligt livlig; flera orsaker härtill kunna tänkas,
såsom det socialdemokratiska partiets bildande och den ökade
aktualise-ringen av vissa socialpolitiska reformkrav. Antisoci^lismen är det
förhärskande inslaget men vid sidan härav synas socialreformatoriska
synpunkter göra sig något starkare gällande än tidigare.
Flera uppsatser i "Tidskrift för kristlig tro och bildning" äro
representativa för en moderat kristligt-social ståndpunkt. År 1888 skrev
Stave, då docent, isedermera proifessor och domprost, om "Den kristna
världsåskådningens betydelse för vår tids sociala fråga".^’"’
Social-demdkratin kritiserades lUtförligt såsom materialistisk, ateistisk och
fientlig mot den frihet, som är förutsättning för religion och
sedlighet. Kristendomen inndbure räddningen gentemot såväl individualism
som socialism. "Kristendomen giver sin bekräftelse åt de mänskliga
samfundsinrättningarna såsom gudomliga ordningar, vilka den
enskilde har att med tacksamhet erkänna och begagna såsom organ för
sin sedliga och religiösa utveckling." I fråga om de ekonomiska
förhållandena hävdade Stave, att den fria konkurrensen i stort <sett vore
bra ’ur frihetens och produktionens synpunkt men den kunde icke
tillämpas utan inskränkning, ty då luppstode ett "proletariat, ovärdigt
ett mänskligt, än mer ett kristligt samfund". Enligt kristendomen
borde alla ha rätt till privategendom. Men tillika erkände
kristendomen de ekonomiska olikheternas rättmätighet. "Genom sin
uppfattning av människorna såsom lemmar i en organism, där den ena
lemmen har olika uppgift mot den andra, vilket förutsätter olikhet i
begåvning och resurser, måste den även erkänna olikhet i de jordiska
ägodelarna; endast att denna olikhet icke får göras större, än kristlig
rättvisa ooh barmhärtighet medgiva." Bibelns klara ord visade också,
att de, som arbeta och tjäna, måste "visa lydnad, ödmjukhet och
förnöjsamhet i sin tjänst", måste vara sina herrar underdåniga, "icke
allenast de goda och saktmodiga, utan även de vrångsinta". De bibliska
uppmaningarna till undergivenhet voro så mycket mera tillämpliga i
nutiden, som de framställts under en period, då de härskande varit
långt hårdare mot sina underlydande (slavarna) än numera vore
fallet. Uppsatsen utmynnade emellertid i en maning till större social
medkänsla och åtgärder för tryggandet av arbetarnas ställning.
I huvudsak liknande tankegångar framfördes av kontraktsprosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
