Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Lindbom, Tage: Socialdemokratin och den fackliga rörelsen under genombrottsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALDEMOKRATIN OCH DEN
FACKLIGA RÖRELSEN UNDER
GENOMBROTTSÅREN
Av TAGE LINDBOM,
Trots en intensiv agitation för de socialistiska idéerna under
åttiotalet stod dock huvudparten av de arbetare, som väckts för
arbetarrörelsens sak, i den fackliga rörelsen vid tidpunkten för
socialdemokratiska partiets bildande, under det de socialistiska arbetarklubbarna
och föreningarna endast förmått samla ett fåtal. På partiets
konstituerande kongress var också fackföreningsfolket den dominerande
beståndsdelen. Av de 70 organisationer, som hörsammat kallelsen till
att bilda ett arbetarparti, voro 50 fackliga organisationer. Tyvärr
saknas säkra uppgifter för de första åren, men det kan på goda grunder
antagas, att det endast var omkring 40 fackföreningar, som anslöto
sig till partiet under dess första verksamhetsår. Då det totala antalet
fackföreningar i Sverge vid denna tidpunkt kan beräknas till högst
275, var det således ej mer än 14—15 procent av landets fackliga
organisationer, som då stodo under socialistisk ledning.
De anförda siffrorna visa, att arbetarrörelsens båda huvudgrenar ej
voro enhetliga begrepp. Det förhöll sig tvärtom så, att det av gammalt
rådde en viss motsättning mellan den politiskt-socialistiska rörelsen
och den fackliga, en motsättning som ofta lett till öppen konflikt. De
första fackföreningarna hade tillkommit utan medverkan av någon
bestämd politisk rörelse eller politisk ideologi. De hade i första hand
bildats inom de hantverksbetonade yrkena och i syfte att skydda dessa
från vissa upplösningtendenser, vilket ledde till att
fackföreningsrörelsen från starten fick en ganska markant yrkesprotektionistisk
inriktning. För de fackliga pionjärerna gällde det först och främst att
"upprätta yrkena ur deras förfall", skydda dem från att
okvalificerad eller halvkvalificerad arbetskraft inträngde på arbetsmarknaden
och att genom sammanslutningar eliminera den inbördes konkurrensen.
Dessa sammanslutningar skulle också utsträcka sig till arbetsgivarna;
åtskilliga fackföreningar togo därför också in arbetsgivare som
medlemmar. Motsättningarna inom samhället betraktades därför mera
som yrkesmässigt-vertikala och icke som klassmässigt-horisontala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
