Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Lindbom, Tage: Socialdemokratin och den fackliga rörelsen under genombrottsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialdemokratin och den fackliga rörelsen 249
Kongressen år 1894 hade ställt som sin uppgift att reglera
förhållandet mellan parti och facklig rörelse så, att å ena sidan de
politiska partiföreningarna ej uppslnlcades av de till partiet anslutna
fackföreningarna och att de fackliga och politiska frågorna såvitt
möjligt höllos isär, samt å andra sidan, att de båda grenarna av
arbetarrörelsen utvecklades i intimt samarbete och i full samklang med
varandra. Emellertid hade kongressen misslyckats i att finna en
organisationsform, som tillgodosåg båda dessa behov. Fackutskott bildades
i Göteborg och i några skånska städer men kommo aldrig att spela
någon mera framträdande roll i de fackliga avgörandena.
Förvånansvärt är i huru ringa grad tillskyndarna av 1894 års organisationsplan
beaktade de redan existerande fackliga organisationerna,
fackförbunden och de lokala centralorganisationerna. Emellertid var man från
partiets sida mycket angelägen om att inte giva de fackliga
organisationerna en alltför stor makt: detta skulle då kunna leda till att de
blevo alltmer oberoende av det socialdemokratiska partiet och dess
organisationsapparat.
Det stora spörsmålet att förhindra en sammanblandning av facklig
och politisk verksamhet hade kongressen 1894 ej kunnat lösa. Nästa
kongress sammanträdde år 1897. De tre gångna årens erfarenheter
hade visat, att den fackliga verksamhetens skiljande från den
politiska krävde en särskild organisation för fackföreningsrörelsen. Så
länge en sådan saknades, var partiets engagemang i det fackliga
arbetet ofrånkomligt. Fackförbundens storartade utveckling hade ställt
övriga fackliga sammanslutnings former i skuggan. Det var tydligt, att
en facklig landsorganisation måste baseras på förbunden, vilket också
underströks av partikongressen år 1897.
Problemet att organisatoriskt reglera förhållandet mellan parti och
facklig rörelse hade ju tvingats fram av den omständigheten att
partiet på olika sätt hade engagerats i fackföreningarnas verksamhet.
Först och främst samarbetade man i den agitatoriska verksamheten.
Enklast skedde detta i den formen, att vederbörande förbund anslog
en viss summa till partiet, som i gengäld lät sina agitatorer utföra
agitationsarbete inom förbundets verksamhetsområde.
Socialdemokratiska partiet å sin sida hade intresse av att få ekonomiskt stöd från
de fackliga organisationerna för bedrivande av propagandistisk
verksamhet och vädjade till dessa om direkta anslag. Men ej nog därmed.
Partiet tog självt initiativet till organisationsarbete bland fackligt och
politiskt efterblivna arbetargrupper. På så sätt tillkommo under nittio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
