Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 26 apr. 1939 - Inrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 Inrikes
att den tyska regeringens mål var att samla de 1919 från Tyskland avskilda
tyska minoriteterna i Mellaneuropa och avskaffa de tunga och förödmjukande
band av juridisk, ekonomisk och militär natur, som Versailles- och S :t
Germain-fördragen hade lagt på det tyska folkets rörelsefrihet. Från denna
utgångspunkt har man tillerkänt Hitlers hittills skedda kupper ett moraliskt
berättigande, som fick täcka deras rättsliga svagheter.–Ty hela det skildrade
betraktelsesättet har visat sig vara i grund oriktigt, vare sig det varit så redan
från början eller den tyska politiken på senare tid fått nya mål. I alla
händelser är det nu klart för alla, som vilja se, att den tyska erövringspolitiken
ingalunda gör halt vid gränserna för det område, som bebos av tyska ’Stammar..
Detta erkännande är vackert i sin uppriktighet. I ett sådant
historiskt ögonblick går man gärna tillbaka tili de yttranden, som Svensk
Tidskrift tidigare fällt — för övrigt i ganska pretentiösa ordalag —
och nu tagit tillbaka.
Den 25 mars 1938 kommenterade tidskriften i sin krönika den tyska
annexionen av Österrike. Det heter bi. a.:
"Ur nationell synpunkt åter tillhör Hitlers Stortyskland, sådant det framstår
efter föreningen med Österrike, de enhetligaste statsbildningarna i Europa och
Utgör i detta avseende en avundsvärd motsats till flertalet av de stater, som
blevo frukterna av Wilsons, Lloyd Georges och Clemenceaus tillämpande av
nationalitetsprincipen under åren 1918 och 1919. Tvivelaktigt är däremot, om
under nu rådande förhållanden majoriteten av Österrikes befolkning alltjämt
delade den önskan att återförenas med Riket, vilken ,så livligt uttryckts under åren
efter världskriget. Klarhet härom torde nu aldrig kunna vinnas. Det är möjligt,
kanske troligt, att Schuschnigg verkligen kunnat tillsammans med sina häts’ka
fiender på den röda flygeln bilda en majoritet mot en förening med Hitlers
Tyskland. Livsdugligheten hos en ’Stat, vars självständighet skulle ha haft en
dylik ohelig allians till grundval, torde med skäl kunna ifrågasättas. Ooh det
bör påminnas om att Saaromröstningen för ej så länge sedan visade, att i ett
folks ödestimma de stora nationella samhörighetskänslorna äga en förunderlig
makt att bryta ned de skrankor, som rests av klassintressen och partipolitiskt
agg."
Sedan Miinchenuppgörelsens första följder för Tjeckoslovakiet
blivit uppenbara, skrev tidskriften på ledande plats (häfte 8, 1938) i
en kommentar till den bekanta svenska hyllningsadressen till Benesj:
"Den kris, som gav upphovet till den hotande sammanstötningeni i Europa,
hänför sig ytterst till den tjeckiska demokratins oförmåga att förverkliga sina
intentioner och skapa en; endräktig folkstat. Och härvid är man framme vid
det centrala i den aktuella svenska diskussionen om demokrati och diktatur.
Man underlåter att rigoröst hävda de samhällsetiska krav på demokratierna,
vilkas uppfyllande är demokratiernas mål, Parallellerna med debatten kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
