Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 26 apr. 1939 - Ahlgren, Stig: Nyhet och sensation i historisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyhet och sensation i historisk belysning 293
Men det råder en avgörande skillnad mellan vidskepelsen i en modem
demokrati odh 15(X)-talets hysterisfka observans inför tillvarons
naitt-sida. Renässansen var en tid, mörk av löften. Enstaka blixtar korsade
himlavalvet, det var de stunder då ett ensamt geni, en Kepler, en
Gali-lei, en Tydio Brahe, såg natursammanhangen i intuitionens ljus. Men
både för folket ooh de lärde var Gud en levande realitet. De levde i det
fallet, hög som låg, i en slags världsåskådningssymbios. Den
apoka-lyptiska väderlekstjänsten och sikildringama av kuriösa naturfenomen
studerades med samma intresse avi Melanchton och av pigan som
satte in imiatportionen på hans bord. De illustrera/de flygbladen
emanerade icke bara från journalister, som slog mynt av sina
sikräckdröm-mar. Några av Diirers bästa blad hör hemma i genren. Annorlunda i
vår tid. Det gapar en klyfta mellan Einstein och hans hembiträde,
som ligger på magen och läser astrologi. Hon matas med osanningar
av en samvetslös klick som med ett hångrin hör professorerna
pro-klamiera att "publiken blivit så mycket större och har så mycket
mindre förutsättningar". Själv lever den på korrekta nyheter, på
börstelegram och muntlig uppfostran. Efter middagen serveras
vetenskapens "sista ord" lättsmält och elegant av forskare i frack. De som
inte begriper Einstein nu, kommer att göra det den dag då man kan
göra pengar på hans teorier.
Tycho Brahe har uitvecklats itill Einstein, astrologen (ty Tycho
stod med ena benet i Wallensteins älsklingsuiikunder) till astronom,
men köpmannen är mera köpman än någonsin och pressens okrönta
kungar drar sig icke för att vrida tidens ur tillbaka, maka masisoma ut
i det historiska reservatet och utfordra dem med spillning och
dagdrömmar. Här och inte i judepogromerna har vi det tjugonde
år-hunidradets värsta förbrytelse.
T. o. m. "sensationen", fruktans odh nyfikenhetens pittoreska
fantom, som överskyggade 1500-talets feodalriken, har berövats sitt
levande historiska innehåll, det har gått hål på drömläran som
förvandlats till ett strypsnöre, varmed den stora publiken hålls i schack inom
ramen av glitterdemokratierna. Mot 1500-talsmänniskans gripande
animism och närgångna naturåskådning kontrasterar den förfäade
veckotidningsläsarinnans vilsna "man kan ju aldrig veta", som svar
på frågan om hon verkligen tror att stjärnorna regerar vårt liv. Lika
ensam som Galilei stod med sin st järnmatematik i en tid av vidskepelse
odh fanatism, lika ensam står miljonmassan i dag med sin
illusoriska halv^bildning i en värld på höjden av effektivt vetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
