Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 26 apr. 1939 - Wizelius, Ingemar: Lyriken 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyriken 1938 295
utländskt stöveltramp. .DrömsyTnema fördrevs: 1933 är
primitivis-mens dödsår.
Man måste ta parti, om man inte helt förlorat tron på människorna.
En framtid med eller mot ait>etama, det var det val som fanns att
göra. Den inventering av barndoms- ooh ungdomsminnen, som Eyvind
Johnson gick i ^spetsen för, innebar ett direkt ställningstagande från
arbetardiktamas sida. En gemensam insats av detta slag hade de inte
tidigare gjort; den fidk karaktären av en spontan demonstration. Man
anknöt till sitt ursprung oöh återvann rotfästet. Därför präglas också
dessa böcker av ett målmedvetet lugn: man vet var man hör hemtoa.
De många själv^biografierna medförde att prosan definitivt trädde
i förgrunden. Lyriken domineras av borgerliga poeter och har en helt
annan karaktär. Den är djupt pessimistisk: det är sent på jorden,
järnålder, ödletid. Undergångens dcugga översikyggar allt. I stället
för en kamp, som ännu är oavgjord, ser man den slutgiltiga
katastrofen. Man kan inte komma ifrån ett ^kräckromantiskt inslag. Det
är klart, att en sådan inställning lämnar goda argument för politisk
passivitet. Gud kan möjligen hjälpa, inte människor.
En särställning bland lyrikerna intar N i 1 s F e r 1 i n. Han
motiverar inte ’sin pessimism tmed hänvisningar till tidens ondska, han
talar för sig själv utan stor högtidlighet. Han bryr sig inte om
effektfulla arrangemang, han är minst retorisk av dem alla. Ofta
anknyter han till schlagers och enkla visor; han tillhör vad man kunde kalla
svensk heinetradition. Han är ikvick, och han har humor; det finns
något så själviklart mänskligt hos honom. I G o g g 1 e s märker tman
det ännu mer än förr. Hanis vers har blivit rikare på övertoner. Men
den mörka grundstämningen är oförändrad: ångest ooh intighet är
summan av vår tillvaro.
Ferlin har en särskild ömhet för allt ohjälpligt: de alltför fattiga,
de obotligt melankoliska, de definitivt misslyckade. Och en
motsvarande misstro mot allt självsäkert ooh framgångsrikt.
Vad allt som är tafatt är vackert
— i liv och dikt.
Det är något billigt med allt
som har "tillförsikt". -
Som triumferar och påstår
— Vad påstår jag?
Det kommer du inte ihåg
tills i morgon dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
