Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 26 apr. 1939 - Litteratur - Rauschning: Die Revolution des Nihilismus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 310
av egen erfarenhet berättar Rauschning, att en saklig diskussion med
ri’kskanslern över huvud taget är omöjlig. »Trots kabinettsråd och
mili-taris’k koinsultation förmår ingen att övertyga hysterikerns skapande
fantasi om en realitet, som den idke vill se.» Ungeflär som Roberts utropar
Rauschning i förtvivlan: »Här ligger den största faran för den tyska
f ramtiden. >
Som ett särs^kilt anmärkningsvärt kännetecken för nationalsocialismen
betecJknar boken dess bestående aktivism. För så vitt man överhuvud kan
tala om en nationalsocialistis’k övertygelse, fordrar denna oupphörligt
handlande. I partiet härs»kar en ödesdiger vilja till ständig radikal
om-störtning, omstörtning av demokratierna, av andra politiska partier, av
hela den gamla världen. Frågan om handlandets, a^ktivitetens
ändamålsenlighet spelar därvid en underordnad roll. Av denna inställning
framgår nödtvunget en politisk av improvisationer, av slump och tillfällighet,
som har föga gemensamt med realpolitik. »Det är en tillfällighetspolitik
i betydelsen att begagna varje tillfälle till att manifestera sig, till att
stärka sin egen makt (den nationalsocialistiska), till att hålla offren
kuvade under viljan till makt.»
De omfångsrikaste delarna av arbetet äro ägnade åt
nationalsocialismens utrikespolitik. Dessa ingående betraktelser, som äro grundade på
ett material av fakta, förtjäna att uppmärksamt studeras. Vari består
nationalsocialismens utrikespolitiska mål? Författaren formulerar det i
följande ord: Maximum av makt och herravälde. Vägen till detta mål
leder genom allmän upplösning, genom kullkastande av den hittills
rådande ordningen, för att sålunda vinna nya stora utrymmen för det
nazistiska väldet. »Europa är i verkligheten ingen enhet utan ett tomt
geografiskt begrepp.» Så förkunnade nationalsocialismens språkkör
Wir-sing. Att konkret angiva den nationalsocialistiska imperialismens mål är
enligt Rauschnings övertygelse omöjligt. Ty i nationalsocialismens
politiska viljande finns ingen grad av mättnad. Alltså är omfånget av dess
politiska mål »blott betingat av dynamiken i nationen själv». Naturligtvis
är upprättandet av Tysklands hegemoni i lEuropa planerat i
nationalsocialismens program, men blott såsom närmaste minimimål. Och
maximi-målet? Detta har Rosenberg sammanfattat som herraväldet över
jordklotet. Dessa perspektiv har även Hitler gjort till sina egna.
Författaren anser, att man med bästa vilja iCke kan säga, vilken linje
erövringshotet i morgon skall slå in på. »Alla överraskningar äro under
den närmaste tiden möjliga. Alla gömma de på samma
överrasknings-■moment, även för Tyskland, och faran att detta plötsligt ser sig inför en
överväldigande koalition... Det eftersträvade maximum av makt blir
till ett maximum av osäkerhet och svårigheter.»
Mydket beaktansvärd är prognosen över den framtida politiken gentemot
Sovjetryssland: »Alliansen med Ryssland, det är Hitlers stora framtida
kupp.» Denna möjlighet motiveras utförligt. Bl. a. har författaren själv
på uppdrag av Hitler fört förhandlingar med Rysslands representanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
